Uthållig och stark
Hälsa & Fitness
Annons
Annons
KrönikorTräning.Uthållig & Stark med Frida

Årskrönika 2018-mitt tuffa år

2018 har varit ett av mina tuffaste år någonsin, fysiskt och psykiskt. Egentligen tänkte jag bara dra ett streck över 2018 och glömma allt som varit! Men det är i sorg, smärta och motgång som vi någonstans formas, växer och kanske även kan inspirera någon annan. Så istället för att glömma 2018 tänkte jag  djupdyka i 2018 och dela med mig av det som varit. Hoppas att du orkar läsa!

Januari
Nedräkningen har börjat. Den 18januari ska jag opereras för diskbråck och få en ny disk efter år av smärta och läkarbesök. Äntligen kommer jag att bli frisk och kommer kunna göra allt det där som jag vill! Nämligen att kunna träna helt obegränsat!   Även om jag lever efter novisen “att man inte ska måla fan på väggen”, vill säga, inte  ta ut något i förtid som man inte vet. För om det går bra så har man bara oroat sig i onödan.  Även om jag försöker ha en ganska lättsam inställning inför operationen är det som att min kropp kanaliserar oron och den blir fysisk istället. Det känns som om en elefant har steppat på mina lungor, för jag kan knappt andas och klumpen i magen växer för varje dag som går.  Att jag flera, flera veckor efter operationen inte får åka något färdmedel, lyfta, bära, öppna tunga dörrar, gå ut med hundarna och kommer behöva massa hjälp, är svårt att ta in.

Tiden går och jag tar det ganska lugnt i väntan på operationen. Tränar knappt utan promenerar mest och kör lite yoga. Dagen kommer och i bilen på väg till sjukhuset är det som att köra in i en väg av rädsla och ångest. “Du behöver ingen operation. Det kommer nog självläka“, säger mina tankartill mig och fortsätter tjata mer eller mindre tills jag är sövd.

Jag vaknar på uppvaket efter operationen utan att riktigt vakna eller känna något. Jag har svårt att gå, kan inte kissa och de får sätta kateter på mig. Narkosen har helt knockat mig! Timmarna går och till sist kvicknar jag till och börjar känna mig pigg. Jag får mat och äter med god aptit och spenderar sen hela natten med att kackla med min rumskamrat. Jag kommer ihåg att jag är i gott mod och känner mig mest glad och förväntansfull över tiden jag har framför mig. Min mamma har kommit upp från Göteborg och kommer hjälpa mig med det jag behöver och jag lämnar sjukhuset med ett leende på läpparna. Eftersom jag är så himla rädd för sjukhus kändes det som att första segern var avklarad!

Bara någon dag efter att jag kommit hem är det som att kroppen börjar läka på riktigt. Jag sover konstant och de få timmar jag vaknar önskar jag mest att jag får somna om igen för det gör så ont! Förflytta mig mellan sängen och soffan gör mig helt slut och oron över om det varit en lyckad operation eller ej börjar gnaga i mig.

 

Februari 
Det är kallt, det är ruggigt det är halt. Mina dagar består mest av att kolla Netflix och att sova. Jag får fortfarande medicin sex gånger om dagen för smärtan som är i armen och i fingrarna. Det är tufft och det känns som att jag nästan inte gör några framsteg. När det gått lite mer än två veckor testar jag att mamma och promenera och ta en fika vilket kändes lite som en milstolpe. Och det visade sig att det var det. För vid tre veckor tog jag mig till gymmet och satte mig på en paddelcykel och cyklade i tjugo minuter. Det kändes helt fantastiskt att få vara på ett gym och få svettas lite. (Med betoning på lite.)  “För tre veckor sedan kunde jag inte ta en promenad på 5minuter och nu sitter jag här och cyklar. Kroppen är verkligen fantastisk. Min kropp är fantastiskt!”. Tog jag i för mycket? Ja, tyvärr. Påväg hem fick jag en kraftig reaktion och det kändes som att jag blev stelopererad i nacken och smärtan som forsade ut i armen var inte nådig. “Det som hade känts så bra och jag som knappt gjort något och ändå fick jag såhär ont” . Minns att tårar rann ner för mina kinder och jag kände mig besviken. Men jag skulle möta många, många fler återfall.

Mars
Mindre medicin, något bättre väder, rehab varje dag och några dagar i veckan tar jag mig till gymmet för att cykla eller köra crosstrainer. Jag är otålig och vill mer men det handlar om balans. Balansen mellan belastning och återhämtning. Men det går framåt och jag börjar se ljuset i tunneln på denna resan. Att jag för varje dag läker och blir starkare och mer uthållig. Inte i jämförelse med var jag var innan men jag känner det inom mig att om jag bara skyndar långsamt så kommer jag komma precis dit jag vill träningsmässigt. Dessutom finns det inget att stressa för. Tvärtom så borde jag ta till vara den här tiden när jag kan fokusera på alla mina svagheter, vilket jag gör! Jag kör jättemycket rörlighet för bröstrygg så att nacken aldrig ska behöva lida och bli felbelastad på grund av en stel bröstrygg. Dessutom jobbar jag med aktivitet i rumpan och rörlighet i höfter och mina fotleder.

April
Börjar må oförskämt bra i nacken men vill såklart ge nacken bästa, bästa förutsättningar för att den ska kunna bli så bra som det bara går! En gång har jag träffat sjukhusets fysioterapeut och fått övningar som funkar bra men min känsla är att jag behöver mer. Så jag kontaktar en naprapat som jobbar med lite mer okonventionella metoder. Vårt första möte är okej men det märks att han går lite på rutin och inte tar någon större hänsyn till att jag precis opererat nacken. Ändå bestämmer jag mig för att ge det en chans och bokar en ny tid efter två veckor.

Två veckor går och jag kommer tillbaka till en väldigt oengagerad naprapat som knappt har koll på vilket tid vi bokat. Den här sessionen har jag med mig mina operationspapper för att han ska kunna läsa vad min nacke och hals utsatts för. Han ögnar igenom det och frågar sen om det är något mer. Vi sätter igång och jag får nya övningar som jag får göra upp emot 20 gånger, vilket bland annat består av att forcera nacken till ytterlägen upprepade gånger. Jag försöker till viss del men det känns och låter väldigt obehagligt så jag begränsar rörelsen något och börjar fundera på om detta verkligen är den bästa nackträningen för mig. Vore det kanske inte bäst att åtminstone fått röntgat nacken innan jag tvingar nacken till ytterlägen i olika riktningar. Borde inte naprapaten fråga om jag röntgat nacken efter operationen?  Om allt såg bra ut?

Den här gången bokade jag inte en ny tid och visste faktiskt inte vad jag ens skulle säga. Det var ju hans sätt att jobba på. Det var mitt val att testa men jag hade verkligen förväntat mig mer. Mer övningar, större respekt åt min situation och mer engagemang.

 

Maj
Jag börjar jobba och ha PT kunder igen! Det känns toppen men det kostar också på och jag får lägga både rehabövningar och träning på hyllan ett tag. Att ha PT kunder är tillräckligt belastande och jag behöver vila så mycket jag kan för att kroppen ska hinna återhämta sig. Men återigen slås jag av hur fort kroppen anpassar sig och vips så klarar jag av att både att ha PT kunder och att träna! Passen blir inte särskilt långa och jag maxar inte men jag kan lyfta, bära, dra och svettas. Underbart! Jag håller verkligen på att bli mig själv igen! Humöret är på topp och jag är så himla glad för att jag gjorde operationen. Lite konstigt är det dock att det fortfarande trycker på halsen under ärret och att implantatet låter så fort jag vrider på huvudet men det ger säkert med sig!

En bit in i maj åker jag till Italien för att jobba på en träningsresa med Sundström Travel. Allt flyter på fint och jag utmanar till och med mig själv med en liten löprunda längst stranden. Vilket visade sig vara en väldigt dålig ide! Jag fick fruktansvärt ont och fick spendera resten av kvällen på hotellrummet med armen inlindad i en värmedyna. Det gjorde jag inte om och resten av resan var hur bra som helst med massa god mat och härliga träningspass och roliga deltagare!

Väl hemma igen fick vi ett tråkigt besked med vår fina Border Collie valp. Alice. Hon hade höfledsdysplasi och vi hade bara två alternativ. Ny höftled eller smärta resten av hennes liv. Så sätt var inte valet särskilt svårt men att utsätta en hund för en så stor operation och alla risker det innebär. Även jag blev kallad på efterkontroll och åkte till Lövenströmskas för att röntgas.
Med ett stort leende och ett självsäkert handslag till kirurgen, slår jag mig ner för att höra det fantastiska beskedet, för att sen ta min kaffe och fortsätta ut i livet! Jag märker att kirurgen beter sig lite märkligt och blir riktigt ställd när han säger att jag är konstig och att implantatet har lossnat. Mitt leende blir ännu större. Som ett hånflin. Jag lämnar sjukhuset skrattandes med kirurgens ord i huvudet. “Jag har aldrig varit med om något liknande. Du är speciell. Vet inte vad vi ska göra nu!”.  Jag skrattar och skrattar och skrattar. Det går inte att ta in att den där grejer lossnat! Att jag måste göra om operationen! Det kan inte vara sant!
Men det är det.
Som pricken över i:t får vi dagar senare reda på att min Border Collie, Alice, har höftledsdysplasi och kommer behöva genomgå en höftoperation och få en ny höft.
Livet…

Juni
Återigen stinker jag sån där äcklig sjukhustvål och kan knappt andas. Den här gången finns ingen nyfikenhet eller förväntan, bara ren och skär oro inför att lägga mig på operationsbordet igen. Den här operationen är mycket mer omfattande och 10% av min nackes rörlighet kommer försvinna. Tänk om jag aldrig vaknar. Eller ännu värre. Tänk om jag inte kommer kunna träna allt jag vill! Jag ber en sköterska komma med en lugnande tablett. Vet att dåliga tankar inte hjälper men jag kan inte mota undan dom när ångesten rusar fram i kroppen.

Jag blir nerrullad till operationen och får hjälp med att lägga mig tillrätta i sträckbänken. Snälla ögon ler ner mot mig och säger att allt kommer gå bra. Jag nickar tillbaka, sådär som man gör när man är rädd och saknar ord.  Narkosläkaren sätter en mask ovanför min mun och in försvinner jag i dimman.

När jag vaknar mår jag bra. Oförskämt bra! Känner mig pigg, smärtfri och hungrig! Lite svårt att svälja men jag trycker ändå i mig tre stycken frökusar med smör och ost som jag sköljer ner med äppeljuice. Om och om igen sa jag till mig själv “att jag mår för bra för att det ska vara sant”. Jag tillbringar natten på sjukhuset och får åka hem dagen därpå.

 

Juli
Tiden som följer mår jag på det stora hela bra. Jag kan promenera, får lite ont ibland och sover en hel del för att hjälpa kroppen att läka.  Men jag märker att detta är en mycket större operation än tidigare. Nu finns det som ett “stopp” i nacken som inte tidigare fanns. Övningarna jag fått av sjukgymnasten som jag skulle börja med från dag 3 efter operation kan jag överhuvudtaget inte göra och det skulle dröja 6 veckor innan dom skulle gå att göra överhuvudtaget.

 

Augusti
Det är olidligt varmt och jag fortsätter att ta det lugnt. Antar att jag ändå lärde mig ett och annat efter den förra operationen där jag liksom forcerade och otåligt pressade fram en läkning. Jag var så ivrig efter att läka och få tillbaka styrkan  att jag gick på fler bakslag än vad jag hade behövt. Att återhämta sig efter en operation eller skada är lika mycket mental träning som fysisk träning. Att tillåta sig att vara svag, inte jämföra vad man kunde förut och var man är nu och även uppskatta de små framstegen. Själv försökte jag att varken tänka bakåt eller framåt utan bara vara i nuet. Framtiden skrämde mig för jag kände inte längre igen min nacke och min magkänsla sade mig att det inte var läge för att testa eller utforska gränser. Så istället för att fundera och stressa upp mig över allt jag inte kan göra och kanske aldrig kommer kunna göra,  idisslar jag vidare i solstolen lyssnades på en bok. Dock får inte jag bada och det är svårt att inte bli avis när jag ser alla plaska i vattnet. (Lite får jag plaska så länge jag håller hals och huvud ovanför vattenytan)

September
Börjar infinna mig på gymmet och gör tappra försök att köra lite lätt styrka. Crosstrainer funkar inte alls ( som det så bra gjorde sist).  Det är tufft. För jag känner av nacken i varenda övning och jag måste hålla nacken i ett specifikt läge för att inte få mer ont. Oron över om nacken kommer läka eller inte gör sig påmind och träning som ska ge energi gör mig istället väldigt nedstämd. “Den deppiga PT:n som inte kan träna” . Min självbild skavde. Mitt självförtroende skavde. Min kropp skavde. Ja, muskler försvinner om dom inte underhålls under en lååång tid!

 

Oktober
Min oro över nacken hänger kvar. Jag får träffa en sjukgymnast  som ger mig fler övningar. Jättebra övningar och äntligen börjar jag känna att jag har lite stabilitet i nacken.  Men tar det ändå piano med  styrketräningen och håller mig till mina rehabövningar och  yoga 1-2 gånger i veckan. Även Alice har blivit opererad och vi kämpar på med hennes rehab. Hålla en ung Border Collie lugn är lättare sagt än gjort… dessutom som den djurälskare man är, att inte kunna berätta för sin hund att det kommer bli bra

November
Jag blir röntgad och får reda på att allt ser bra ut! Eller nästan. Eftersom jag nu saknar en disk innebär det högre belastning på de andra diskarna, samt att muskelfästena i nacken inte längre kan jobba på samma sätt. Så ja. Allt ser ut som det ska efter en operation men jag kommer aldrig kunna stå på huvud utan att riskera stora konsekvenser eller skador.
Beskedet känns okej men jag kommer alltid leva med en nacke som är känslig nu.

När jag går till gymmet efter beskedet har jag blandade känslor. Jag vet att allt är bra och att det bara är att leva på som vanligt nu… så jag bestämmer mig för att springa. För i det normala är det exakt vad jag skulle göra. Vilket jag firar med att testa att springa. Eller springa och springa…  3min jogg på ett band är väl inte direkt löpning men jag sprang OCH jag fick inte ont! Världens lyckorus infann sig. Kanske skulle jag kunna bli den där löparen som jag vill. Springa ett Marathon i varje världsdel! Kanske till och med en sån där Ultra sträcka på 9mil.
Stopp, stopp Frida, kanske ska du kunna springa i 10min före du sätter mål som Marathon?!”

 

December
Saknaden efter en stark kropp är enorm. Även om jag under ett år jobbat med att inte identifiera mig med varesig mitt jobb som PT eller känslan av att vara en bättre PT bara för att jag är stark. Man är ju så mycket mer än sitt yttre och sina prestationer. Jag vet det. Du vet det. Ändå har jag som sagt verkligen fått jobba stenhårt med mina tankar. Inte bli arg och besviken på mig själv för att jag inte kan och inte är “bättre”,  inte känna stress över att min kropp “förfaller” (som det så många gånger känts). För att inte deppa ihop fullkomligt vissa perioder när det kännts extra tungt har mina strategier bland annat varit att ägna mindre tid åt sociala medier och inte följa peppiga träningskonton.  Mycket yoga och avslappning, bra böcker och poddar, gråta när jag behövt (tror inte på att stänga saker inom mig).

I december börjar jag pressa kroppen mer. Nu vet jag ju att allt ser ut som det ska i nacken, dessutom har det gått över 6 månader sedan operation så grejerna borde sitta fast!  Det är nu det är dags att långsamt på ett klokt sätt börja bygga upp konditionen och styrkan igen!

2019 ska bli det året jag kommer tillbaka. Fysisk och mentalt!
Tack för att du läst!

30 januari, 2019 | 4 KOMMENTARER!
KrönikorTräning.Uthållig & Stark med Frida

Vänta inte in dina nyårslöften- börja nu!

Fler än jag som njuter av julledighet?  Att vara ledig för mig innebär lyxen att kunna träna närsomhelst på dagen och kanske till och med hinna med att träna två pass om jag jag känner för det. Och bäst av allt. Ingen tidspress.
Jag vet det är lätt hänt att luta sig tillbaka i soffan med familjen och mumsa vidare på de där mindre goda chokladbitarna i Alladdinasken och tänka “att efter nyår börjar jag”. “Efter nyår börjar mitt nya liv”. “Då ska jag sluta äta godis och börja träna”.

I stället för att vänta in det där nyårslöftet, utnyttja ledigheten till att komma igång nu!
För varför ska man missa alla lediga dagar när förändring handlar mycket om att våga kasta sig in i ‘förändringens fyra rum’ och köra! Eller hur?

Bara kasta sig ut? Hur börjar man då?

Här kommer mina tips på hur du kommer igång NU:

  1. Många gym har prova-på eller öppen gästträning under jul. Passa på att nyttja detta med att testa någon klass du inte gått på tidigare. SATS t.ex. har prova-på vecka fram till nyår så spana in ett gym nära dig och ring och boka!
  2. Träna hemma! Välj 5-10 övningar som du gör 1 min vardera. Se förslag på övningar nedan
  3. Ut och powerwalka, använd viktväst! (och kanske broddar :))
  4. Gå inte ut för hårt i början, välj därför gärna en lugn träningsform så att du får mjukstartat.
  5. Boka tid med en Personlig Tränare. Ja, det finns PT som jobbar i mellandagarna och har tider!

 

Kör så det rycker nu och behöver du förslag på övningar är det bara att spana in bloggen imorgon då det kommer upp förslag på lite olika pass!

26 december, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
KostKrönikorUthållig & Stark med Frida

När jag fick en ätstörning

När jag gick i sexan upptäckte jag att jag var “större” än alla andra.
Den utlösande faktorn tror jag var när en kille  kallade mig för tjockis.
Efter den händelsen började jag jämföra mig med mina klasskamrater och blev smärtsamt medveten om att jag var både rundare och bredare än mina jämnåriga. Jag kände mig som ett UFO.
För alla andra var så små. Så smala.
Jag ville också vara smal.
Det kändes orättvist att just jag skulle vara rund.
Dessutom borde jag  inte vara det för jag var aktiv och åt nyttigt!
Jag red, spelade fotboll och rörde på mig hur mycket som helst men ändå såg jag ut som jag gjorde.

Tanken fick fäste i mig och när jag började sjuan bestämde jag mig för att göra något åt min kropp.
Så jag gjorde det enda logiska en tonårshjärna kan tänka ut.
Jag slutade äta.

Japp, helt galet men från ena dagen till andra slutade jag bara.
Till mina föräldrar sa jag att jag redan ätit eller skulle äta hos en kompis när det blev dags för middag. Frukost och lunch var inte särskilt svårt att hoppa över. Om jag blev jättehungrig hade jag sagt till mig själv att det var okej att äta lite yoghurt eller sallad.
För hungrig var jag. Konstant.
Men att “klara” av att inte äta var en euforisk känsla.
Det var som att jag vann fightern över hungern och det fick mig att känna mig duktig.

Det dröjde inte länge fören jag kände mig trött, orkeslös och yr.
En dag på hemkunskapen skulle vi göra raggmunk och jag var så yr att jag mer eller mindre såg i kors. Jag vet inte om det var doften av raggmunk, min tomma mage eller att jag var yr som fick mig att kräkas.
Hursomhelst så blev jag hemskickad.

När jag gick vägen hem yr och illamående kände jag mig lite besviken att jag inte klarade av att inte äta.
Andra klarar det, tänkte jag och kaskadspydde lite magsyra på asfalten.
Nä, Anorexia är inte min grej, konstaterade jag för mig själv och skyndade mig hem för att bädda ner mig i sängen och tänka ut en ny plan.

Jag började äta igen men med en liten bismak.
För plötsligt var det där med kost mer komplicerat och inte lika självklart och lustfyllt som tidigare.
Åt jag för mycket eller åt något onyttigt infann sig alltid ett dåligt samvete.
Min känsliga personlighet i kombination med en elak kommentar om mitt utseende hade resulterat i en ätstörning.

Som vuxen önskar jag att jag aldrig hade behövt höra en sån kommentar.
Ingen borde någonsin få en elak kommentar om sin kropp!
Inte då, inte nu, aldrig. Oavsett storlek, vikt eller form! För det kan leda till ätstörning och  psykisk ohälsa.

Foto: Anders Johnson

16 december, 2018 | 2 KOMMENTARER!
KrönikorTräning.Uthållig & Stark med Frida

Rehabresan del5- Det är en sorg.

 

För lite mer än fem månader sedan låg jag nyduschad och nyskrubbad i Descutan i en sjukhussäng och bokstavligt talat skakade av rädsla.
“Jag skall  bli stelopererad. 10% av min rörlighet kommerförsvinna. Det måste ju påverka kroppen! Och tänk om det blir fel den här gången med!”
Mina tankar var “allover” och den lugnande tabletten jag hade fått av sjukhuspersonalen funkade lika bra som en sockerbit.
Att jag skulle operera nacken IGEN kändes helt overkligt! Men nu låg jag där och väntade

Timmarna gick. Det blev min tur att opereras och jag rullades ner till operationssalen.
Jagann inte mer än att dra tre djupa andetag förens jag hungrig slog upp ögonen på uppvaket.
Jag mådde bra och när personalen ville att jag skulle kissa hoppade jag glatt upp.
Det skulle nog bli bra det här, tänkte jag. Sist var jag sängliggande i tre veckor nu var jag ju oförskämt pigg.

Och nu då…?

Ja, även om jag mådde bra ganska direkt efter operationen och kunde börja promenera och inte hade jobbiga nervsmärtor var nacken 100 gånger känsligare…
Dom första 6 veckorna kunde jag inte göra rehab för det gjorde för ont,
styrketräna kunde jag knappt göra 3 månader efter operationen och nu 5 månader efteråt är nacken ok men inte bra.
Jag kan inte springa, ha en tung ryggsäck, styrketräna obehindrat, hoppa och kanske aldrig kommer kunna stå på huvud.

Så klart man inte måste stå på huvud. Men det där med att vara begränsad är tråkigt!
Häromdagen testade jag att göra en wallclimb mot en vägg.
Bra övning att träna på för den som vill lära sig stå på händer. Det funkade sådär…

Framtiden…?

Nu jobbar jag som vanligt med PT och kan bära, lyfta och visa alla övningar. I mitt vardagliga liv tänker jag inte alls på min nacke och den begränsar mig sällan.
Utan det är just när det kommer till träningen som det är tufft för mig. Vill säga att jag måste välja mina övningar med omsorg och oftast kör jag rehab.
Den här rehabresan trodde jag knappast skulle bli så här lång och omfattande.
Det är såklart en sorg för mig att inse att vissa mål  inte kommer kunna införlivas.
Som att springa ett Marathon, tävla i Athletic Fitness eller köra en Ironman.Aldrig vill jag inte säga men inte inom de närmsta åren i alla fall.

Lika mycket som jag älskar träning älskar jag känslan av att vara stark i kroppen.
Därför är träningen just nu inte särskilt rolig eller lustfylld men att inte träna är inget alternativ.
För då skulle vägen tillbaka vara ännu längre!
Och vi alla brottas nog någongång i livet med den där motivationen och det är inte motivationen som skall styra huruvida det kommer bli någon träning eller ej.

Eller hur?
För hur skulle det se ut om vi alla bara gjorde det vi var motiverade att göra jämt?
Inte särskilt mycket skulle bli gjort!

Kram

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7 december, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Träning.Uthållig & Stark med Frida

Smarta roddtips av mig i Sportamore Magazine!

Det krävs lite mer än att bara ro för att få ut det mesta av en roddmaskin! Häromveckan medverkade jag i Sportamore Magazine och kom med lite smarta tips som är bra att tänka på när man ror. Hoppas du gillar tipsen!

Text: Sportamore, Sara Jergard

 

– För det första tycker jag att roddmaskinen är ett roligt och effektivt träningsredskap som tränar hela kroppen, jämfört med en träningscykel eller ett löpband där du inte får in armar och rygg. Att ro är också väldigt skonsamt för kroppen, säger Frida Werander.

Vilka muskelgrupper tränar jag? 

– Förutom kondition tränar du även ben, rumpa, bål, rygg och armar, beroende på vilket upplägg du har på passet.

Vilka upplägg rekommenderar du? 

– Är du ute efter bättre kondition skulle jag säga intervaller av olika slag. Är du ute efter ett rejält styrkepass med fokus på uthållighet är längre distanser att föredra.

Vilket är det vanligaste felet folk gör när de ror? 

– Det absolut vanligaste felet är att folk har för högt motstånd och drar mest med armarna i stället för att ro med hela kroppen.

Hur ska jag ro i stället? 

– Kort och gott, sträva efter att hålla ryggen rak, skjuta ifrån med benen och våga vänta med att dra med armarna tills benen är helt utsträckta. Ha kvar hälarna i fotstöden när du drar dig bakåt för att få ut mer av rörelsen. Och håll ett stadigt grepp om handtaget.

Vilket motstånd ska jag ha? 

– På en vanlig roddmaskin finns motstånd 1-10. En standard är att köra på 6-7, vilket kan jämföras med att ro på vatten. Det finns egentligen ingen anledning att smacka på 10 och ha så tungt som möjligt. Det viktiga är att hålla ett jämnt tempo och en bra teknik.

PT-Fridas 5 tekniktips:

1. Tänk ben – rygg – armar 

När du ror ska du tänka dig en trestegsprincip som går ut på ben – rygg – armar. Börja med att skjut ifrån med benen. När benen är raka är det ryggens tur, då böjer du dig lite bakåt med överkroppen. Till sist kopplar du på armarna och drar handtaget mot bröstet. Följ sedan samma princip baklänges. Så fort handtaget har nuddat bröstbenet rätar du ut armarna. Efter det kommer du upp med ryggen och till sist böjer du återigen på benen.

Varför? Ror du bara med armarna blir du trött och får inte inte ut lika mycket av övningen i resten av kroppen.

2. Håll ryggen rak 

Självklart kan du falla fram något i startläget för att dra ut skulderbladen. Men håll gärna en så rak rygg som möjligt genom resten av övningen.

Varför? För att du inte vill belasta ländryggen, som många är lite känsliga i. Håller du inte en rygg rak så tappar du även både kraft och anspänning, vilket på sikt kan försämra träningen.

3. Knäna ska peka uppåt 

Likt ett marklyft så vill du både jobba med ben, höft och rumpa i den här övningen. Så se till att hålla raka knän och att de konstant pekar upp mot taket. Många kan lätt falla ut med knäna och placera överkroppen i startläget för att de är rörliga.

Varför? Att falla in eller ut med knäna kan öka skaderisken och du tappar kraft i övningen.

4. Håll kedjan rak 

När du ror ska du ro i en så kallad rak linje, vilket betyder att du ska hålla handtaget och den tillhörande “kedjan” i samma raka linje som du automatiskt får när du har armarna helt utsträckta. På samma sätt bör du sträva efter att handtaget ska dras in under bröstet, återigen med kedjan i en rak linje.

Varför? Om du pendlar med handtaget upp och ned, som om du doppar ned handtaget mot fötterna i startläget, så kan du lätt böja ryggen vilket både resulterar i onödigt slitage och att du tappar tid.

5. Fall inte för långt bak med ryggen 

Precis som vi förklarar i punkterna ovan är det benen som ska börja jobba innan du lutar ryggen något bakåt. Undvik däremot att luta dig för långt bak i draget eftersom du inte tjänar någonting på det.

Varför? Vi är inte ute efter att lägga till en sit up i varje drag, det kommer att ta onödig kraft och ork under passet.

 

Är du intresserad av en egen roddmaskin kan jag varmt rekommendera  Abilica Premium TopRower, som jag själv är  flitig användare utav!

21 november, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Skönhet och modeTräning.Uthållig & Stark med Frida

Från gymråtta till yogis! Eller?

Det räfflade stålet tryckas in i handen.
Hjärnan är fokuserad på uppgiften.
Vikten får hela kroppen att spännas.
Förbereda sig.
Musklerna aktiveras för att sedan explodera. Om och om igen.
Fy fasen vad jag älskar att lyfta tungt.

Men på grund av min nacke kan jag just nu i livet inte göra det jag älskar. Lyfta tungt och springa.
Så vad ska jag hitta på i stället?
Vad kan kicka igång mina endorfiner? Vin och chips?
Skoja bara!
Jag har faktiskt upptäckt en träningsform som får det att bubbla sådär härligt i mig. Inte lika mycket som styrketräning men ändå tillräckligt.
Nämligen yoga.

Det var verkligen inte kärlek vid första ögonkastet. Tvärtom.
Jag näst intill hatade yoga.  Ansåg att det inte var min grej, att det inte gav något, att det var tråkigt, meningslöst osv.
Lite samma känsla som det var i skolgympan när vi skulle ut och jogga. Tråkigt och helt meningslöst.
Men det hände något när jag skadade mig.
Jag började tillåta mig att varva ner och återhämta mig. Inte bara “köra på” och leva efter novisen “More is Better” gentemot mig själv.
Plötsligt kunde jag landa på mattan.
Jag vet. Det låter så klyschigt att man smäller av men det är sant.!
Plötsligt uppskattade jag lugnet, yogapositionerna och närvaron som jag fann på yogamattan.

Ibland finns det en mening. För hade jag inte skadat mig och upptäckt yogan hade nog inte heller mina tankar varit inställda på “yogagrejer”.
Jag lärde nämligen känna Louise för cirka ett år sedan. Bankkvinnan som ville starta något eget.
Exklusiva handdukar var hennes tanke och när hon visade mig mönstret såg jag det perfekta mönstret på en yogamatta!

Ett år har gått och nu finns dessa fantastiska yogamattor att köpa! (skriker högt inombords!)
Mattorna är av 100 procent naturgummi med ett lyxigt ytskikt av mikrofiber som ger ett fantastiskt grepp, dom är tvättbara och skitsnygga!

Spana in Wilma& Loises hemsida för att hitta din favorit!
OKTOBER UT får du 20% Rabatt om du uppger FRIDA i kassan!
Glöm inte berätta vad du tycker om mattan!
Kram

24 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Skönhet och modeTräning.Uthållig & Stark med Frida

På event med Abilica och Sportamore!

Häromdagen var jag på ett fantastiskt event som Abilica och Sportamore stod bakom!
Jag åkte dit utan att veta om vi skulle vara inomhus, utomhus, om jag hade för lite kläder på mig eller om jag borde tagit med mig en mössa.
På plats blev i alla fall alla kittade med byxor, t-shirt, vattenflaska och Abilicas viktväst! Utifrån outfiten förstod jag at vi skulle vara inomhus. Tur!

Minst 50-70 tjejer var på plats för att svettas ihop och var aptaggade! Tvillingsystrarna Kjos var det som höll i passet! Och vilket pass! Jikkes. Jag hade träningsvärk i rumpan i flera dagar sen!

Tvillingarna Ida och Elin Kjos

Min bloggkollega och Biggest Loser Tränaren Pischa var där (och jag)

Vår reaktionsförmåga testas!

Jobbigt värre!

Kämpa!!

Pischa på språng!

Man kan även använda viktvästen som en separat vikt!

8 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Träning.Uthållig & Stark med Frida

Jag i Sportamore Magazine om backträning med viktväst!

Varit ganska tyst från mig de senaste i sociala medier men nu är jag igång ordentligt med både träning och PT:ande. Vilket känns toppen! För någon vecka sedan hade jag det stora nöjet att få medverka i Sportamore Magazine (som  för övrigt är det ställe där jag inhandlar typ alla mina träningskläder!) och komma med lite träningstips.
Trevlig läsning och svettig träning 🙂

Sportamore Magazine Sport & träning
Tuff backträning med viktväst
Text o foto: Sara Jergard

Kroppsviktsövningar kan bli mer utmanande när du gör dem i någon typ av lutning. Addera en viktväst och testa PT:n Frida Weranders tuffa träningspass. Förbered dig på att svettas!
Älskar du övningar där du arbetar med kroppen som belastning? Då har PT:n Frida Werander utmaningen för dig. Svaret stavas: Backträning med viktväst. Dels får du en utmaning i att göra övningarna i en lutande backe och som grädde på moset utmanar du även kroppen genom att bära en viktväst och därmed få ytterligare några kilos belastning.
– Backträning är oftast ett begrepp som är förknippat med löpintervaller men det är faktiskt väldigt effektivt att lägga sin kroppsviktsträning i en backe, säger Frida Werander som jobbar som PT på Sats Sjöstaden och fortsätter:

– Förutom att lutningen ökar belastningen beroende på hur du placerar dig i backen så förbättras även stabiliteten och balansen eftersom kroppen behöver parera på grund av lutningen. Backträning ihop med en viktväst gör att träningen blir riktigt utmanande, säger Frida Werander, som själv kör med en trekilosväst.

6 pulshöjande backövningar med viktväst:

 

#1. Ski jumps | 16 hopp x4
Den här övningen är perfekt för dig som idrottar och vill bygga ett starkt säte. Ställ dig höftbrett isär med fötterna och blicken uppåt backen. Hoppa snett fram åt höger och landa mjukt på ditt högra ben genom att böja på knät, likt ett skridskoskär. Ta sedan ett likadant hopp fram åt vänster där du i stället landar mjukt på ditt vänstra ben. Upprepa övningen i totalt tio repetitioner.
Du tränar: Lår, rumpa och vader.
Tänk på: Att komma ned i en mjuk landning och se till att knäna alltid pekar åt samma håll som fötterna.

#2. Burpees in a circle | 4-12 repetitioner x2
Börja med att göra en vanlig burpee uppför backen, vänd dig sedan ett kvarts varv åt höger och gör en till burpee. Vänd dig ytterligare ett kvarts varv åt höger och gör en burpee nedför backen. Fortsätt övningen tills du gjort totalt 10 repetitioner.
Du tränar: Mage, rygg, bröst, armar, ben och rumpa.
Tänk på: Att göra övningen kontrollerat. När du gör en burpee i sidleds kommer ena sidan av kroppen att jobba mer än den andra.

#3. Bear crawl (2 varianter) | 8 meter x4
Sätt ned knän och händer i marken. Händerna ska vara i linje med axlarna och knäna i linje med höften. Lyft sedan knäna några centimeter från marken och börja krypa nedför backen. Se till att spänna magen och hålla ryggen rak. För att sätta mer tryck på axlarna kan du sträcka ut benen så att kroppen bildar ett upp och nedvänt v och står som ett tält. Du kan göra övningen både uppför och nedför backen.
Du tränar: Handleder, armar, axlar, bål och ben.
Tänk på: Att spänna magen under hela övningen.

#4. Quick side steps | 20 meter x4
Snabba fötter kan göras på många olika sätt och är ett bra sätt att förbättra ditt löpsteg och din kroppskontroll. Ställ dig med näsan upp mot backen och börja med att ta fem små korta steg åt ena sidan. Växla sedan direkt till fem snabba steg åt andra hållet. Försök behålla ett högt tempo under hela övningen. Växla sida totalt tio gånger innan du tar en kort vila.
Du tränar: Vriststyrka, koordination och reaktionsförmåga.
Tänk på: Att komma upp på tå under hela övningen och jobba med små, korta steg.

#5. Mountain climbers | 20 repetitioner x4
Ställ dig i en klassisk plankposition med händerna i marken. Dra sedan in ett knä i taget mot magen. Glöm inte att hela tiden spänna magen. Du kan göra övningen både uppför och nedför backen. Axlarna får extra mycket belastning när händerna har den lägsta punkten i övningen.
Du tränar: Axlar, mage, höftböjare, ben och rumpa.
Tänk på: Att bibehålla en stolt hållning, tappa inte svanken.

#6. High knee side steps | 20 meter x4
Ställ dig sidleds i backen så att du har ena axeln pekandes uppåt. Spänn magen och håll överkroppen rak. Börja sedan med att dra upp ett ben i taget så högt du kan utan att tappa överkroppen, samtidigt som du förflyttar dig uppför backen. Armarna ska jobba med motsatt ben, så att det inte blir något passgång.
Du tränar: Bål, höftböjare, vader och kroppskontroll.
Tänk på: Att inte tappa blicken ned i marken. Håll en stolt hållning med blicken rakt fram.


Viktvästen  väger  3 kg och är från Abilica och annars har jag på mig Bluebell II tights från Blacc och Muscle tank girl boss linne från Under Armour  (mitt favoritlinne)
Hoppas du gillar övningarna och vill du ha ännu tuffare så kan du ha en ännu tyngre viktväst 🙂

På återseende!

19 september, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
KostTräning.Uthållig & Stark med Frida

Test av den nya trenden -“Proteinglass Take Away”

När sommaren kommer äter vi glass som aldrig förr  och i år fylls kylarna med den senaste trenden
PROTEINGLASS -TO- GO!

Om jag kan välja en mer nyttig glass utan att tumma på smaken väljer jag mer än gärna en proteinglass!
Frågan är bara om dom “nyttiga” proteinglassarna är lika goda som en vanlig glass.
För att ta reda på svaret gjorde jag ett glasstest!

Lohilo -Caramel &Peanut
Gott chokladöverdrag men mycket vaniljglass som inte är något speciellt samt lite snålt med den goda kolasåsen.
Kändes ganska liten.

Näringsinnehåll per glass:
151 kcal
8,4 gram protein
3.2 gram socker

Barebells Caramel&Cashew
Fantastisk gott chokladöverdrag med mycket crunch. Inne i glassen biter man i en krämig och jättegod kolasås.
Riktigt god glass som är lagom stor!

Näringsinnehåll per glass (58 g):
168 kcal
6,2 gram protein
3,0 gram socker

NoccoCaribean
Svalkande och gos isglass som endast innehåller 21 kalorier per glass! Lika god som drycken och finns i tre smaker. Fanns bara en smak när jag testade.

Näringsinnehåll per glass:
21 Kcal
0 gram protein
0 gram socker

Barebells – Nougat strut
God klassiskt strut med vanilj, choklad och kolasås. Väldigt mumsig och man slipper kladdig choklad i botten av rånet. Värd varenda krona!

Näringsinnehåll per glass 75 g:
158kcal
7,4 gram protein
3,7 gram socker

Barebells -Strawberry Vanilla
Min favorit! Vitchoklad och jordgubbar smakar alltid gott! Glassen känns superfräsch och smakerna sitter där dom ska!. Enda nackdelen är att det är lite besvärligt att äta på pinne eftersom den goda chokladen lossnar så lätt.

Näringsinnehåll per glass (84gram):
207 kcal
8,3 gram protein
5,1 gram socker

Lohilo – Salted Caramel Almond
Riktigt god glass med lagom mycket vanilj, kola och choklad. Välbalanserade smaker! Kommer på andra plats för mig! Men att äta glass på pinne är lika svårt här och chokladen lossnar lätt.

Näringsinnehåll per 100gram
199 kcal
10 gram protein
5 gram socker

 

 

Tummen upp för proteinglassar som även säljs på vissa gym.
Riktigt gott att avnjuta en god glass i solen på vägen hem efter ett jobbigt träningspass!

Vilken proteinglass är din favorit?

 

Annons
Annons
1 2 27