Kategori

Träning.

Krönikor Träning. Uthållig & Stark med Frida

Rehabresan Del 4 – Det oväntade beskedet!

 

Idag var det dags för uppföljning efter operationen. Röntga och sen  prata med kirurgen. Jag har varit lite smånervös idag inför röntgen eftersom dom där röntgenmaskinerna är klaustrofobiskt trånga! Men jag oroade mig helt i onödan då jag bara behövde stå mot en skärm. Klick, klick så var det klart. Köpte sen glass och hängde i solen med min “operationsroomie” i väntan på kirurgen.

Självsäkert tog jag kirurgen, Björn Z, hand. Förväntade mig:
“Hej. Allt ser fantastiskt ut Frida. Kör hårt och lycka till i livet. Tack och hej”. 

Istället fanns det något annat i kirurgens blick och när han sa att han aldrig sett något liknande skrattade jag. Hjärtligt och högt. Så som man gör när man kallpratar med en kirurg som tittat på ens röntgenplåtar. Menar hur bisarrt hade det inte varit om han talade sanning och faktiskt aldrig hade sett det han såg på mina plåtar.
Grejen va bara den att han inte skojade…

Under hela samtalet satt jag och småskrattade. Jag kunde inte ta in det han sa. Det var så overkligt. Snart måste han säga att han skämtar, att han sett fel. Att detta är vanligt. Men nej. Det här har aldrig hänt tidigare. Det var första gången han såg detta. I åtta eller elva år, minns inte exakt, hade han använt den tekniken och det hade bara varit lyckade operationer. “Nästan för bra för att vara sant”, hade Björn till och med sagt till mig vid vårt första möte.
Och där satt jag nu och småflinade korkat och var den första vars operation misslyckades.
Vad är oddsen lixom?! Det är nästan komiskt.

Protesen som ersatt den kassa disken har flyttat på sig, vilket den inte ska kunna göra eftersom den ska växa fast i kotorna, något den uppenbart inte gjort. Istället  ligger den nu lite konstigt eller fel och trycker på min hals och stämband. Jag har trott att det bara varit svullnad eller ärrbildning efter operationen som gjort det svårt att svälja. men tänkte att tids nog försvinner det. Men det är helt enkelt protesen som trycker. ..
(Om du zoomar in riktigt mycket och tittat på den vänstra bilden ser du till och med hur långt ut protesen sitter)

Om några veckor vet jag om det blir en ny operation där diskprotesen tas bort och en s.k korg opereras in istället. Det känns skitjobbigt och deppigt. Allt har känts så himla bra och jag var inte alls beredd på ett sånt här besked😢
Sprätta upp det fina ärret, opereras på nytt och ännu mer rehab känner jag mig väldigt osugen på.
Jag är fortfarande i chock och det kommer nog ta någon dag innan det har sjunkit in för mig.

***

Sen Alice🐕.
Min underbara Border Collie har fått diagnosen höftledsdysplasi och kommer behöva en ny höft😢
Så om några veckor opereras även hon. Tur att hon är försäkrad men jobbigt att behöva utsätta henne för en så stor operation och såklart lite trist att min plan att utbilda henne till sjöräddningshund inte kommer kunna bli verklighet då hon inte får bli en arbetande hund. Bara en glad sällskapshund vilket såklart är viktigast!
Så snart blir det nog dubbel sjukstuga här hemma.

•LIVET• TUFFA BESKED• MOTGÅNGAR• KROSSADE FÖRHOPPNINGAR
Livet tar allt lite andra vändningar än man hoppats ibland.

Jag behöver all pepp jag kan få nu☘☘☘
Berätta gärna när du tagit dig tillbaka från en skada!
Kram



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Min favoritövning för baksidan!

Ryggresning, Ryggresning, ryggresningar!🤸🏼‍♀️Med vikt, utan vikt, många, några, långsamma, på golvet, explosiva, med ett ben, med två ben! Ryggresningar går att göra på massa olika sätt!

Favoriten är i en s.k GHD maskin där baksida lår får jobba extra mycket!

 

 

 

 

 

 

Ryggresning är en självklar övning i min träning som jag gör flera gånger i veckan och det funkar jättebra att göra ryggresningar med nacken!

 

Hur gör du dina ryggresningar?.



Krönikor Träning. Uthållig & Stark med Frida

Här är intervjun med Madeleine Vall Beijner!

Hälsa och Fitness möter fightern, skådespelaren, stuntkvinnan, författaren, och Amazonkvinnan Madeleine Vall Beijner

Text: Frida Werander Foto: Lotten Breitholtz

Jag kom lite tidigare till cafét vi skulle mötas på för att försäkra mig om att det verkligen fanns plats och jag lyckas hitta ett passande bord där jag satte mig och väntade. Madeleine kommer in ger mig en hård kram och slänger sin svarta mc jacka på bänken och blottar sina brunbrända, tatuerade armar och slår sig ner mitt emot mig. Jag placerar någon grön, havtornjuice och en ångande, kaffebalja framför Madeleine som hon smuttar på och jag slås av hur jordnära och varm Madeleine är.

Madeleine berättar glatt om hur hon var hästtjej och tävlade när hon var liten. Hon ler stort när hon säger att hon även spelade fotboll men att hon var lite för hetlevrad på planen.
-Jag ville prestera bra men behövde lära mig att kanalisera min ”fightingspririt”. Jag behövde få slåss! säger hon. 2004 åker Madeleine till Thailand och testar thaiboxning för allra första gången och blir ”hooked”. Hon hade tidigare bara testat motionsboxning på gym men det här var något helt annat.
-Jag gillade den mentala pressen, disciplinen, ödmjukheten och respekten som är i Thai, svarar Madeleine och det riktigt lyser i hennes ögon. Det dröjer inte länge förens hela Madeleines liv kretsar kring thaiboxning och hon vinner SM, NM, EM och börjar tävla internationellt. Efter många års slit kan Madeleine titulera sig som topp tre i världen.
-Jag satsar alltid 100 procentigt. Lite allt eller inget fnissa Madeleine och jag förstår att det kommer en fortsättning. –
Att pressa gränserna trots att det gör ont hör elitidrotten till och framförallt som fighter. Fortsätter Madeleine. -Det är det som gör att man vinner mästerskap och blir bäst! Men det är en hårfin gräns för att inte pressa sig för långt. Det är tacksamt att vara målinriktad men det kan gå överstyr som när Madeleine inför sitt sista VM skulle ”matchdieta” och svalt till den gräns att hon kollapsade.
-Helt sinnessjukt. Jag var så fokuserad och hade gjort vad som helst, säger Madde och fortsätter med att berätta att den hårda matchbantningen istället resulterade i att hon missade VM helt och fick ta en ofrivillig paus från landslaget. Allt har ett pris.

Ville inte leva längre.
Madeleines karriär fick ett abrupt slut när två hjärnskador uppdagades. Aldrig någonsin igen skulle Madeleine kunna ta emot ett enda slag mot huvudet igen. Då skulle hon förmodligen aldrig vakna igen. Den tolv år långa fighterkarriären var nu över och det enda liv som Madeleine kände till var ett minne blott. Hennes liv var i spillror.
-Det var som om någon drog undan mattan för mig. Jag förnekade och trodde ett tag att det var en konspiration från min läkare, säger Madde och smuttar på sitt kaffe. Hon hör själv såhär i efterhand hur galet det låter och ler men bakom leendet hörs hur ont beskedet gjorde. Lägga boxhandskarna på hyllan, hon som ville fightas. Det var hennes liv! Att inte få göra det mer var svårt att ta in och det värsta beskedet Madeleine någonsin fått.
-Jag gick igenom hela känsloregistret. Blev ledsen arg, deprimerad och apatisk. Jag orkade inte känna, så jag stängde av. Satt på golvet och stirrar rakt fram och vill inte leva längre.

Amazonkvinna
Men så dimper ett mail ner i Madeleines mailkorg som förändrar allting. Mailet var från en stuntkoordinator från Hollywood som hade sett Madeleine och ville ha med henne i en kommande Hollyvoodfilm. Superhjältefilmen Wonder Woman. -Dom ville ha kvinnor som kunde slåss på riktigt. Riktiga Amazonkvinnor, säger Madeleine och bränne av ett leende och jag nickar uppmuntrande, nyfiken att höra fortsättningen. Utan att kunna skådespela, låtsasfightas och kanske allra minst ha hunnit läka sina sår, åkte Madeleine till London för att inleda flera månaders träning för att bli en fullfjädrad Amazonkvinna. En ny värld öppnad sig. Lite lik den gamla men ändå helt ny. Madeleine och dom andra amazonerna tränar fyra pass om dagen för att förbereda sig inför inspelningen. Gym, fysträning, koreografi med svärd och ridning. Madeleines ögon gnistrar när hon pratar och hon verkar inte tycka att det var så hårt som det låter. Inte ens när hon vid en krigsscen i gasande sol svimmar och ett gäng sjuvårare få ta hand om henne.
-Krigsrustningen var så komplicerad att ta, av och på, att jag struntade i att dricka för att slippa kissa, säger Madeleine. It makes sense och det är inte svårt att räkna att Madeleine är en person som kämpar till det att hon lyckats. Inte heller särskilt svårt att räkna ut att hon behöver utmaningar både fysiska och psykiska.

”Tuff är att våga möta sina känslor”
– Jag behöver utmanas för att få känna att jag lever! Jag försöker hitta grejer som jag typ inte vill göra och så gör jag det ändå och växer lite! Vi båda skrattar och jag undrar vad det innebär för Madeleine att vara tuff och syftar lite halvt som halvt på hennes bok, Stark på insidan: mental tuffhet- enkelt och konkret.
-Att vara tuff är att våga möta sig själv, sina känslor och att hantera dom. Inte att vara en robot. Starka personer har fortfarande känslor som rädsla och oro men fastnar inte i det! Madeleine gör en menopaus och väljer sina ord så som personer gör som bara pratar när dom har något vettigt att säga.
– Jag har rädsla men rädslan har inte mig. Jag nickar till svar.
Nä, rädsla är något som aldrig någonsin ska få stoppa Madeleine. Hon vill aldrig behöva tänka, tänk om… eller ångra att hon inte gjorde något för att hon inte vågade. Det kommer man inget vart på, lägger hon till och jag har svårt att tänka ut något som skulle kunna rubba Madeleines värld. -Föreläsa är skitjobbigt, så det gör jag! Säger Madeleine.
Tiden börjar ta slut och jag ställer sista frågan. Vad hade Madeleine velat säga till ditt tonårs- jag
-Att hon inte skulle bry sig om vad folk tycker, de som är missunnsamma eller försöker hålla en tillbaka. Det är svårt att tolka när man är ung och är lätt att tro att det beror på en själv även om det oftast bottnar i osäkerhet hos andra. Problemet ligger inte hos dig utan hos andra! Svarar Madeleine.
Ett psyke av stål och ett hjärta mjukt som en teddybjörns, tänker jag när vi skiljs åt. Och medan regnet smattrar mot mitt paraply och vattnet rinner ner från kullerstenarna funderar jag på vilken actionrulle vi snart kommer få se Madeleine Vall Beijner i.

 

Hoppas att du gillade intervjun!

 

Här kommer ett litet boktips:
Madeleine har tillsammans med sin Mentala Tränare Igor skrivit boken

STARK PÅ INSIDAN: MENTAL TUFFHET -ENKELT OCH KONKRET

 

Jag har själv läst boken och varit på en föreläsning med Igor och kan bara säga WOW! Med handfasta och konkreta råd lyckades han vidga mitt sinne och påvisa vad Mental Träning kan göra för att öka den fysiska styrkan!

 

För att beställa boken, tryck HÄR



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Fitbit Versa – den smartaste, smartklockan!

Jag vill slå ett slag för “smart-klockor”. Du vet en sån där klocka som har kontakt med din telefon och som visar vem som ringer eller skickar sms.  Jag var superskeptisk men nu när jag har testat i en vecka vet jag inte hur jag klarat mig utan!
Det är ju perfekt med smartklocka när man har kunder, sitter i möten eller fikar med en kompis och inte vill hålla på och greja med telefonen men ändå behöver se vem som försöker få tag i en.

Jag har testat Fitbits nya klocka Versa som specifikt är anpassat till kvinnor.
Förutom att visa sms och samtal,mäta puls, räkna steg är Versa klockan den lättaste smartklockan på marknaden samt att den även har koll på oss tjejers fertila perioder!  Förutom alla fräcka funktioner finns det ett gäng snygga armband så att det passar till alla stilar och batteritiden är faktiskt toppen! Mer än fyra dagar imponerar i alla fall på mig!

Nedan kommer lite bilder från eventet där Sassa tog med oss på ett härligt yogapass som avslutades med gröna shots, kaffe och goda smörgåsar med groddar som pålägg! Förvånansvärt gott faktiskt!

 

Foto: Maria Moustakakis


Snygg design
Black and pink

Härligt yogapass

Ljuva bloggerskan Sassa hjälper mig att komma djupare i stretchen


Älska avslappning

 

Har du ingen smartklocka kan jag lätt rekommendera dig att införskaffa en!

Kram



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Jobbigt besked som drog undan mattan för mig…

Min nacke blir bara bättre och bättre och metaforiskt har verkligen en sten lyfts från mina axlar nu när jag kan vara aktiv, glad och smärtfri!  Jag kan äntligen se ljust på framtiden. Andas in vårluften och njuta av livet och roliga saker som väntar runt hörnet!

Men så kommer ett sånt där besked som drar undan mattan för en…

Min unga, fina, Border Collie Alice, har ett neurologiskt “fel” som påverkar hela hennes rörelsemönster på ett negativt sätt. Vilket gör att hon har ont…

Inomhus släpar hon gärna baktassarna i golvet när hon går men jag har tänkt att det bara är en “valpgrej” hon kommer växa ifrån. När hon passerade ett år släpade hon fortfarande fötterna i golvet och bokade därför besök med en hund fysioterapeut för att göra en liten koll på hennes muskler och rörelser.

Det resulterade i det jobbiga beskedet att Alice förmodligen har ont. Ont i ena höften, patellasenorna, biceps på frambenen och att hennes ena bakben har dålig reaktionsförmåga. Vilket är en indikation på nervpåverkan. Vad som är hönan och vad som är ägget är svårt att veta.

Fler tester återstår för att kunna gå till botten med vad det är som orsakar smärtan och framför allt. Vad  är det som orsakar nervpåverkan? Det kan vara allt från diskbråck, medfödd spenos, till en väldigt kraftig inflammation i ryggen på grund av hennes höft. Det återstår att se. Nu väntar remiss till röntgen och tid hos ortoped. Jag hoppas att det går fort så att vi fort kan göra upp en plan för Alice som får henne smärtfri och funktionell.

Det är jobbigt när ens djur har ont! Dom kan ju inte berätta hur dom mår!
Jag har en klump i magen och jag antar att den kommer vara där tills jag får en bättre överblick över situationen…
(Alice får vara med och köra rehab med mig och sen får vi unna oss lite godis tror jag, inte sant?)

 

Älskar du djur och hundar vill jag tipsa om en podd.
Hundpodden Crazy Dog Lady , som Magdalena Bibik -Westerlund startat.
Jag gästade podden för några veckor sedan och vi pratar om hur det går att kombinera livet med tre hundar av helt olika storlekar och personligheter, om hundbajs och att ha eller att inte ha hundförarbyxor?!

För att lyssna tryck HÄR  

 



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Fördelen med att stärka svagheter

Wow! Asså kroppen är fantastisk! Min kropp är fantastisk? 

Nu kan jag ha en 10kg viktväst på mig, tung ryggsäck går fortfarande inte eftersom trycker kring nacken blir för stort men det kommer! Ingen stress.

 

Våra kroppar har verkligen en fantastisk läkningsförmåga. En fantastisk förmåga överhuvudtaget! Om vi ger den chansen. Vilar, bra näring, tränar smart. =Stärker det som är svagt. ?Ser kroppen som en helhet där alla länkar hänger ihop. Alla människor har svagheter och obalanser i kroppen men att bli medveten om dem och lägga 2min. 5min 3ggr i veckan på dina stela höfter, svaga vrister eller instabila knän. Kan vara skillnaden som gör skillnaden för att din kropp ska fungera som den där helheten som kroppen är.

 

Min STORA svaghet är min nacke. Den styr min träning och många val i mitt liv. Jag har accepterat det och istället för att bli arg, frustrerad, ledsen. Passar jag på att stärka den och andra svagheter. Som att få rörligare höfter, starkare bål, bättre kontakt med rumpan och bli roligare inför folk:)

 

Finns det något du skulle kunna lägga 2min, 3ggr i veckan på?

 



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Rörlighetsutmaning – split till midsommar!

Jag behöver ett träningsmål. 
Något som känns kul och görbart.

Springa Vårruset vore jättekul och för att inte prata om att springa ett maraton! Men även om jag igår kunde springa 100 meter  till spårvagnen utan vare sig smärta eller  nervpirr i fingertopparna tänker jag inte stressa med löpningen. Löpning  ger tyvärr väldigt stor belastning i nacken och jag vill inte vara korkad och göra sådant som provocerar Inser att jag får släppa tankarna på löpning.

Hur sugen jag än är och hur avundsjuk jag än blir på alla andra som kan välkomna våren med en härlig löprunda som flitigt delas på Instagram…
Nä! Fokus på det jag KAN göra! Inte det jag inte kan göra!

Så vad kan ett kul och inspirerande träningsmål vara efter en nackoperation??
Hmm…

Jag läste att PT:n Sara Wiss har ett kul rörlighetsmål till sommaren.
Nämligen att gå ner i split.
Du vet när ett ben pekar fram och ett bak. Yogamänniskor och gymnaster brukar vara väldigt duktiga på det! Jag har aldrig varit särskilt rörlig så att lägga fokus på att bli rörligare känns faktiskt kul!

Ja, i morgon får mitt nya träningsmål träda i kraft:

  • Ner i split till midsommar!

 

Häng på vettja?!!
Det enda som kan hända är att du blir rörligare!?

Nedan kan du se ett klipp på  uppvärmningsrörelser jag brukar göra för att bli  rörligare i höfter, höftböjare, framsida -och baksida lår!
Du får även se hur långt det är kvar innan jag kan gå ner i split!

 

 



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Rehabresan Del3 -grejer jag inte kan göra.

79 dagar har gått sedan nackoperationen (men vem räknar…)
Sen jag skrev sist har mina nackmuskler och musklerna kring skuldrorna fortsatt att bli överspända och göra ont. Det har såklart känns deppigt  att jag fått sänka mina ambitioner som jag redan tyckte var väldigt låga. Till exempel att kunna springa 5minuter under mars månad men det är bara att inse att jag inte är där än. Nacken läker fortfarande.
Finns en rad grejer jag inte kan göra och när jag tänkte efter blev det faktiskt en lång lista!

 

Saker jag  fortfarande inte kan göra:

  • Vrida huvudet länge åt ett håll. Om jag dricker kaffe med någon eller några så måste jag placera mig så att jag har personerna framför mig och kan ha huvudet rakt fram.
  • Köra bil länge. Får spänningar i nacke, skuldror och även pirr i fingrarna.
  • Ligga på golvet utan en kudde under huvudet.
  • Titta uppåt  i mer än 2 sekunder.
  • Skrolla “för länge” på telefonen  eller datorn.
  • Hastiga rörelser med huvudet eller plötsliga ryck.
  • Bära ryggsäck.
  • Gå och hålla i en kaffekopp eftersom det blir för statiskt.
  • Hålla i kopplet till en hund som drar, blir för statiskt.
  • Hoppa ner från en liten låda eller avsats.
  • Ha en dålig hållning.
  • Sträcka mig efter något som är i nivå med låren och neråt, som exempel sträcka mig in under diskhon för att slänga ett bananskal i komposten.
  • Diverse träningsövningar som blir för många att rabbla upp.

MEN efter en ofrivillig vila förra veckan då jag drabbades av en matförgiftning och var sängliggande i tre dagar kändes nacken mycket bättre. Utvilad och fräsch på något vis! Kanske är det nu det vänder!

Så med andra ord. Ät inte ost -och skinkfralla från seveneleven och det går att vila sig i form! 🙂



Träning. Uthållig & Stark med Frida

“Microträning” och en roddmaskin i vardagsrummet!

På senare tid har jag blivit ett riktigt fan av hemmaträning och tycker faktiskt att det är riktigt kul!! Det är enkelt, smidigt och mer tillgängligt kan det knappast bli! Dessutom passar det mig väldigt bra just nu att kunna varva rehabträningen på gymmet med att träna hemma eftersom mina pass blir ganska korta.

Det tar mig emot att säga men jag tycker inte att träningen är särskilt kul just nu. Träningen känns faktiskt till och med som ett onödigt ont och därför försöker jag hitta sådant som jag tycker är kul och sånt som ger mig inspiration. Som till exempel att träna hemma! Då kan jag enkelt träna när andan faller på och göra flera “små pass”  under dagen istället för långa där min motivation tryter efter en stund. Dessutom har jag både kaffe, dator och hundar nära till hands hemma vilket är mysigt! 

Inte träna för att det är tråkigt?
Att låta bli att träna för att det är tråkigt är inget alternativ. Vissa perioder i livet  är ex. träning inte jättekul. Det skulle lika gärna kunna vara jobbet som inte är så kul som det brukar men då lämnar man knappast in en avskedsansökan med motiveringen “det är tråkigt så nu slutar jag”. Eller hur? Istället kanske det behövs andra arbetsuppgifter, teambuilding, nya kunskaper, en AW med kollegorna eller det svåraste av allt. Ett annan mindset.

Samma gäller träningen. Det går inte att lämna in en avskedsansökan till träningen bara för att det är tråkigt. Inte ens semester. Däremot kanske det behövs en annan träningsform, en träningskompis, en Personlig Tränare,någon rolig aktivitet, en kurs, miljöombyte. Vad som helst som bryter gamla mönster och som får dig att le när du tränar!

 

“Microträning”
Har du testat allt och det fortfarande känns dötråkigt att träna rekommenderar jag att introducera “microträning” i ditt liv!
Korta pass som INTE får vara längre än 4 eller 5 minuter.
Gör träningen tillgänglig.
Välj fem övningar och gör dom 1 minut vardera eller fem övningar som du gör 5 av varje i fem minuter!
Bara gör! Att vara en “doer”, en person som gör, är ganska kul vill jag lova!

Själv tycker jag att det är kul att använda redskap som Minibands, Body Wheel, Kettlebell, foamroller och min favorit roddmaskinen.
(Japp, allt står prydligt uppställt i mitt vardagsrum, alltid tillgängligt!) och är du också typen som gärna vill ha lite redskap när du tränar kommer här en rabattkod att använda på Abilicas hemsida så att du själv kan klicka hem vad du behöver till ditt lilla hemmagym!

Med koden FRIDA20 erhåller du 20% rabatt under april månad!

 



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Rehabresan Del2

Förra veckan tog jag enorma kliv i min rehab och styrka!! Eller jag trodde det…

Jag börjar med det roliga. Jag har sprungit! Ajjemän. Nervös och väldigt fokuserad  klev jag upp på löparbandet,  tryckte in den gröna quickstartknappen och sprang. Klart jag kan springa.  Är inte det som jag är nervös för utan rädslan för att eventuellt möta en motgång, få ont, misslyckas,  är rädslan jag hela tiden gamblar med.

En minut hade jag bestämt mig för att springa och EN MINUT var det. Allt gick bra och ett litet lyckorus spred sig i mig. Ett litet, litet steg närmre att springa en mil. Ett jävla litet steg men hoppet tändes ändå i mig att den där milen kanske inte är så långt bort som jag tror. Gäller bara att inte göra den där klassikern som så många gör och stega upp för fort! Nästa gång är det TVÅ MINUTERS löpning som gäller. Inte mer, inte mindre!

Jag har dessutom gjort chins! Okej det var med ett ganska tjockt gummiband som assistans men det funkade! Det funkade! Dessutom kan jag göra flera styrkeövningar i följd nu utan att bli trött och bäst av allt. Ingen smärta! Axelpress, latsdrag, knäböj, utfall, lyft åt sidan, ryggresning, armhävningar. Alla övningar går jättebra att göra så länge jag har nacken i en fixerad position! Mitt största fokus när jag tränar är ändå skulderstabilitetsträning, bål och rörlighet i höfter. Oavsett vem du är så  kommer man långt på vill jag lova!

Nu till det tråkiga. Stabiliteten och kontrollen i nacken är fortfarande väldigt dålig och det krävs inte särskilt mycket för att “de stora” musklerna i både nacke och skuldror ska bli trötta eftersom dom måste jobba mycket mer och hårdare.. Vilket resulterat i stelhet och en annalkande nackspärr. Vet hur ni tänker. Att det förmodligen beror på träningen men stelheten kom flera dagar efter att jag sprang och även om jag inte kan svära på det så har jag svårt att tänka mig att det var de få löparstegen som är boven.  Däremot kombinationen löpningen, jobba, träna och vardagssysslor kan givetvis bli för mycket!

Jag har insett att jag behöver hjälp för att komma vidare med min rehab. Det räcker inte för mig med några standardövningar utan jag behöver ett systematiskt håll-käften schema med en tydlig programmering. För att kunna komma tillbaka efter en skada eller operation är rehab A och O, det vet vi!

Tänk om Zlatan opererat ljumsken och sen bara fått köra på och sparka boll! Nej, nej, det hade aldrig hänt! I flera månader får han köra stenhård rehab innan han är 100% och blir utsläppt på planen! Vilket är precis det jag vill! Jag vill tillbaka ut på planen! Komma tillbaka till 100% och bli en  atlet som kan ställa stora krav på min kropp! Spela för Manchester United och sånt… haha…

Nä, men kunna springa med en väska,  stanna på någon topp och dricka varm choklad och springa hem. Åka skidor, sticka iväg på träningsläger och kunna träna vad jag vill bara för att det är så satans kul!
Just nu är träningen allt annat än kul.

Jag står mest och stampar och kommer inte riktigt vidare så som jag hade förväntat mig. Jag tror att jag behöver hitta en sjukgymnast med erfarenhet av nackoperationer!  Tills dess är det nog helt enkelt att testa sig fram på gymmet som gäller för mig.

 

Håll tummarna för mig att jag hittar någon sjukgymnast i veckan som kan göra min kropp kick-ass redo!