BLOGGMENY

Idag är det 14 dagar kvar till jag opererar nacken. Två ynka veckor till jag ligger nersövd och Spine Centers VD, Björn Zoêga, utför en halsryggoperation på mig. Den disk som buktar ut och begränsar mitt liv kommer opereras bort och ersättas med en liten titanprotes. Superhäftigt och superläskigt på en och samma gång! (okej, jag är livrädd)!

Det är ca 1 000 personer varje år som drabbas av diskbråck i nacken men som tur är läker de flesta diskbråck av sig själva.  75-90% av alla diskbråck i nacken förbättras utan att operation blir nödvändigt (kul att jag hör till den andra procenten…)

 

Vad är diskbråck?
Mellan varje kota i ryggraden sitter en disk som består av två delar. En diskkärna som mest består av vatten och påminner om ledbrosk och runt diskkärnan finns en skyddande vävnad som tål hög belastning. Disken fungerar som stötdämpning och möjliggör rörlighet i kotorna.

Vid ett diskbråck har en skada på disken uppkommit och diskmaterialet har läckt ut. Både trycket som blir från disken och det kemiska diskmaterialet som läckt ut påverkar nervroten och kan ge fruktansvärda nervsmärtor. Även skadan i sig ger inflammation i området  och kan också ge smärta.

Varför får man diskbråck i nacken?
Vanligaste orsaken till diskbråck i nacken är upprepade belastande rörelser. Särskilt utsatta yrken är arbeten med vridrörelser i nacken eller yrken med statiska arbetsställningar med armarna över huvudet, som tandläkare och elektriker. Variation och att ofta byta arbetsställning är därför superviktigt! Diskbråck brukar oftast utvecklas smygande men kan även uppstå efter trauma, som i mitt fall. Först ramlade jag av en häst och två år senare var jag korkad och red på en elektrisk tjur..! Du som är över 30 och inte har en supernacke. Tips. Undvik att rida på en elektrisk tjur!

2017 har varit ett riktigt tufft år för mig med mycket smärta och ångest. Ångest över framtiden, ångest över en icke fungerande kropp, ångest över att inte kunna svettas och träna både själv och ihop med andra. Ångest över att inte kunna påverka. Det har faktiskt varit en process för mig att se andra träna utan att jag själv känt mig som en dålig person. Såklart att jag inte är en dålig person för att jag inte springer, lyfter tungt, står på händer eller har magrutor men att jag inte ens har kunnat påverka detta om jag hade velat har varit extremt ångestframkallande för mig.

Så att jag om bara två veckor (efter all väntande) får börja på ny kula med ett nytt fokus är helt overkligt faktiskt. Byta ut vad- kan- jag- göra- för- att- inte- få- ont- mot vad- ska-jag- göra- för- att- läka.

Bara jag skriver orden tårar sig mina ögon. Rädsla, hopp och förväntan i en salig blandning.
Jag får nog förvana dig att det kommer bli en hel del av den varan framöver. Framförallt tårar känner jag på mig.

 

Och du, fortsätt dela med dig av just dina smärtor. Oavsett om det är i ryggen, nacken, axeln eller i huvudet.
Du är aldrig ensam ska du veta!

 

Fotocred: Andreas Hultman

Annons

4 kommentarer

  1. Jag förstår din ångest att inte kunna träna och att inte kunna ha valet att leva som du vill och hade gjort utan smärta. Nu vet jag inte hur ett diskbråck känns. Jag har i 10 år levt med migrän på grund av min dåliga nacke och rygg och när flera dagar i veckan går åt att ha ont så känner jag mig oerhört begränsad och jag ägnade precis min eftermiddag/kväll åt att gråta för att jag känner att jag vill så mycket, men är så begränsad av smärtan. Inte bara i träning utan i allt. Man orkar inte träffa vänner, orkar inte prata i telefonen med mamma, orkar knappt ta hand om min son som är 7 månader. Har ju följt dig på fb och vet att du kämpat så länge med detta och varit så ledsen, så jag hoppas verkligen att du kan bli smärtfri och börja leva som du vill igen efter operationen!

    1. Migrän låter fruktansvärt! Hoppas att den kommer lindra med tiden för dig. Tack för ditt stöd och jag håller också tummarna för att operationen kommer göra att jag kan leva helt obegränsat efteråt!

  2. Trillade in på din blogg efter läst Sara Dahlströms. Känner igen mig så i det sista stycket du skrev om, smärta, ångest, hopp i en salig blandning. Fick en hjärnblödning i maj, 27 år gammal, krävs en lååååång rehab och står nu för en ny operation och strålning i februari. Har alltid brunnit för träning och aktiv livsstil har i sommar får tänka om, tänk rätt. Det är inte lätt men det går att finna ngt positiva även i de mest mörka stunder.
    Skickar massa styrkekramar och håller tummar och tår för en lyckad operation! Kram

    1. Kul att du hittade till min blogg och tack för att du delar med dig av din minst sagt tuffa resa! Ja, vi våda kan verkligen instämma i hur svårt det är att vara positiv när det känns hopplöst men ni har vi både ett datum på nästa fas med nya möjligheter!
      Stort lycka till Linn, jag håller lika mycket tummar och tår för dig och hoppas på en lyckad operation,hoppas att jag får följa din resa!
      Tack för dina styrkekramar, betyder mycket!
      Kram Kram

Lämna en kommentar