Fettskatt löser inga problem
Gabriel Wikström, vår Folkhälsominister, har gjort en redig tankevurpa i och med att tro att en fettskatt ska lösa svenskens växande fetma. Hur kan han tro på det? Tro att om vi bara slutar köpa fet mat så blir vi smala.
Det är inte den feta maten som gör oss tjocka utan socker och stillasittande. Finns inget annat land som fikar och fredagsmyser så mycket som vi svenskar gör. För att inte glömma hur mycket lösgodis vi äter! En sockerskatt tycker jag definitivt att politikerna skulle prioritera före en fettskatt. Socker är den absolut billigaste råvaran som finns. Se bara på lösgodis som kostar lika mycket idag som för nästan 20 år sedan. Lösgodiset har inte allt följt med i prisutvecklingen men hade det gjort det hade lösgodiset kostat 20 kronor hektot i dag och inte ynka 7 kronor. Ett halvt kilo godis skulle kosta 100kronor istället för 35kronor. En sockerskatt skulle verkligen vara välbehövlig. Samt att då kanske detta förbaskade socker inte skulle smygas in i varenda livsmedel som det görs idag!
Skulle en sockerskatt lösa Sveriges fetmaproblem! Egentligen inte men jag tror att vi skulle konsumera mindre lösgodis, kakor och läsk till vardags om det var mycket dyrare men jag tror inte att en fett -och sockerskatt skulle lösa fetmaproblemet utan att politikerna måste gräva djupare än så! Se bara på Danmark som införde fettskatt 2009 men inte alls såg någon minskad konsumtion. Med andra ord en ökad skatt ändrar inte på folks vanor och beteenden utan politikerna måste jobba med att utbilda inom kost och träning. Sätta in fler resurser så att det kan bli mer idrott i skolan. Gärna varje dag så att eleverna inser att det är en naturlig del av livet att röra på sig. Få dom att göra roliga saker så att de vill vara med och inte tvinga ungdomarna att vara ute och orientera i ur och skur. Ta in bra, inspirerande föreläsare till skolorna som pratar om kost som även föräldrarna måste vara med på! I Sverige har vi tyvärr en väldigt utpräglad visa-kärlek-med-godis och unna-sig-godis mentalitet. Så fort vi ska mysa eller lyxa till det eller få besök visar vi kärlek genom sötsaker. När morföräldrar hämtar barnen från dagis bjuder de på glass och kommer det besök skall det bjudas på kakor. Jag kan ärligt själv säga att jag behöver stålsätta mig för att inte köpa hela godishyllan när jag skall få besök. Kommer nog från mina föräldrar som än idag fyller upp hyllvis med godis och chips när vi kommer på besök en helg och då måste jag ju smaka annars är det ohyfsat? Eller är det verkligen det? För vem ska ta första steget till en förändring? Är det jag som skall sluta äta eller min mamma som skall sluta handla? Alternativt är ju att bara dyka upp så hon inte hinner handla! Jag har faktiskt testat det men envis kvinna som hon är springer hon då raskt ner till affären och fyller påsarna med den ena sötsaken efter den andra som hon stolt radar upp. Sin kärlek. Svårt att säga nej tack eller börja knapra på ett äpple? 
