Träning. Uthållig & Stark med Frida

Fitbit Versa – den smartaste, smartklockan!

Jag vill slå ett slag för “smart-klockor”. Du vet en sån där klocka som har kontakt med din telefon och som visar vem som ringer eller skickar sms.  Jag var superskeptisk men nu när jag har testat i en vecka vet jag inte hur jag klarat mig utan!
Det är ju perfekt med smartklocka när man har kunder, sitter i möten eller fikar med en kompis och inte vill hålla på och greja med telefonen men ändå behöver se vem som försöker få tag i en.

Jag har testat Fitbits nya klocka Versa som specifikt är anpassat till kvinnor.
Förutom att visa sms och samtal,mäta puls, räkna steg är Versa klockan den lättaste smartklockan på marknaden samt att den även har koll på oss tjejers fertila perioder!  Förutom alla fräcka funktioner finns det ett gäng snygga armband så att det passar till alla stilar och batteritiden är faktiskt toppen! Mer än fyra dagar imponerar i alla fall på mig!

Nedan kommer lite bilder från eventet där Sassa tog med oss på ett härligt yogapass som avslutades med gröna shots, kaffe och goda smörgåsar med groddar som pålägg! Förvånansvärt gott faktiskt!

 

Foto: Maria Moustakakis


Snygg design
Black and pink

Härligt yogapass

Ljuva bloggerskan Sassa hjälper mig att komma djupare i stretchen


Älska avslappning

 

Har du ingen smartklocka kan jag lätt rekommendera dig att införskaffa en!

Kram



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Jobbigt besked som drog undan mattan för mig…

Min nacke blir bara bättre och bättre och metaforiskt har verkligen en sten lyfts från mina axlar nu när jag kan vara aktiv, glad och smärtfri!  Jag kan äntligen se ljust på framtiden. Andas in vårluften och njuta av livet och roliga saker som väntar runt hörnet!

Men så kommer ett sånt där besked som drar undan mattan för en…

Min unga, fina, Border Collie Alice, har ett neurologiskt “fel” som påverkar hela hennes rörelsemönster på ett negativt sätt. Vilket gör att hon har ont…

Inomhus släpar hon gärna baktassarna i golvet när hon går men jag har tänkt att det bara är en “valpgrej” hon kommer växa ifrån. När hon passerade ett år släpade hon fortfarande fötterna i golvet och bokade därför besök med en hund fysioterapeut för att göra en liten koll på hennes muskler och rörelser.

Det resulterade i det jobbiga beskedet att Alice förmodligen har ont. Ont i ena höften, patellasenorna, biceps på frambenen och att hennes ena bakben har dålig reaktionsförmåga. Vilket är en indikation på nervpåverkan. Vad som är hönan och vad som är ägget är svårt att veta.

Fler tester återstår för att kunna gå till botten med vad det är som orsakar smärtan och framför allt. Vad  är det som orsakar nervpåverkan? Det kan vara allt från diskbråck, medfödd spenos, till en väldigt kraftig inflammation i ryggen på grund av hennes höft. Det återstår att se. Nu väntar remiss till röntgen och tid hos ortoped. Jag hoppas att det går fort så att vi fort kan göra upp en plan för Alice som får henne smärtfri och funktionell.

Det är jobbigt när ens djur har ont! Dom kan ju inte berätta hur dom mår!
Jag har en klump i magen och jag antar att den kommer vara där tills jag får en bättre överblick över situationen…
(Alice får vara med och köra rehab med mig och sen får vi unna oss lite godis tror jag, inte sant?)

 

Älskar du djur och hundar vill jag tipsa om en podd.
Hundpodden Crazy Dog Lady , som Magdalena Bibik -Westerlund startat.
Jag gästade podden för några veckor sedan och vi pratar om hur det går att kombinera livet med tre hundar av helt olika storlekar och personligheter, om hundbajs och att ha eller att inte ha hundförarbyxor?!

För att lyssna tryck HÄR  

 



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Fördelen med att stärka svagheter

Wow! Asså kroppen är fantastisk! Min kropp är fantastisk? 

Nu kan jag ha en 10kg viktväst på mig, tung ryggsäck går fortfarande inte eftersom trycker kring nacken blir för stort men det kommer! Ingen stress.

 

Våra kroppar har verkligen en fantastisk läkningsförmåga. En fantastisk förmåga överhuvudtaget! Om vi ger den chansen. Vilar, bra näring, tränar smart. =Stärker det som är svagt. ?Ser kroppen som en helhet där alla länkar hänger ihop. Alla människor har svagheter och obalanser i kroppen men att bli medveten om dem och lägga 2min. 5min 3ggr i veckan på dina stela höfter, svaga vrister eller instabila knän. Kan vara skillnaden som gör skillnaden för att din kropp ska fungera som den där helheten som kroppen är.

 

Min STORA svaghet är min nacke. Den styr min träning och många val i mitt liv. Jag har accepterat det och istället för att bli arg, frustrerad, ledsen. Passar jag på att stärka den och andra svagheter. Som att få rörligare höfter, starkare bål, bättre kontakt med rumpan och bli roligare inför folk:)

 

Finns det något du skulle kunna lägga 2min, 3ggr i veckan på?

 



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Rörlighetsutmaning – split till midsommar!

Jag behöver ett träningsmål. 
Något som känns kul och görbart.

Springa Vårruset vore jättekul och för att inte prata om att springa ett maraton! Men även om jag igår kunde springa 100 meter  till spårvagnen utan vare sig smärta eller  nervpirr i fingertopparna tänker jag inte stressa med löpningen. Löpning  ger tyvärr väldigt stor belastning i nacken och jag vill inte vara korkad och göra sådant som provocerar Inser att jag får släppa tankarna på löpning.

Hur sugen jag än är och hur avundsjuk jag än blir på alla andra som kan välkomna våren med en härlig löprunda som flitigt delas på Instagram…
Nä! Fokus på det jag KAN göra! Inte det jag inte kan göra!

Så vad kan ett kul och inspirerande träningsmål vara efter en nackoperation??
Hmm…

Jag läste att PT:n Sara Wiss har ett kul rörlighetsmål till sommaren.
Nämligen att gå ner i split.
Du vet när ett ben pekar fram och ett bak. Yogamänniskor och gymnaster brukar vara väldigt duktiga på det! Jag har aldrig varit särskilt rörlig så att lägga fokus på att bli rörligare känns faktiskt kul!

Ja, i morgon får mitt nya träningsmål träda i kraft:

  • Ner i split till midsommar!

 

Häng på vettja?!!
Det enda som kan hända är att du blir rörligare!?

Nedan kan du se ett klipp på  uppvärmningsrörelser jag brukar göra för att bli  rörligare i höfter, höftböjare, framsida -och baksida lår!
Du får även se hur långt det är kvar innan jag kan gå ner i split!

 

 



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Rehabresan Del3 -grejer jag inte kan göra.

79 dagar har gått sedan nackoperationen (men vem räknar…)
Sen jag skrev sist har mina nackmuskler och musklerna kring skuldrorna fortsatt att bli överspända och göra ont. Det har såklart känns deppigt  att jag fått sänka mina ambitioner som jag redan tyckte var väldigt låga. Till exempel att kunna springa 5minuter under mars månad men det är bara att inse att jag inte är där än. Nacken läker fortfarande.
Finns en rad grejer jag inte kan göra och när jag tänkte efter blev det faktiskt en lång lista!

 

Saker jag  fortfarande inte kan göra:

  • Vrida huvudet länge åt ett håll. Om jag dricker kaffe med någon eller några så måste jag placera mig så att jag har personerna framför mig och kan ha huvudet rakt fram.
  • Köra bil länge. Får spänningar i nacke, skuldror och även pirr i fingrarna.
  • Ligga på golvet utan en kudde under huvudet.
  • Titta uppåt  i mer än 2 sekunder.
  • Skrolla “för länge” på telefonen  eller datorn.
  • Hastiga rörelser med huvudet eller plötsliga ryck.
  • Bära ryggsäck.
  • Gå och hålla i en kaffekopp eftersom det blir för statiskt.
  • Hålla i kopplet till en hund som drar, blir för statiskt.
  • Hoppa ner från en liten låda eller avsats.
  • Ha en dålig hållning.
  • Sträcka mig efter något som är i nivå med låren och neråt, som exempel sträcka mig in under diskhon för att slänga ett bananskal i komposten.
  • Diverse träningsövningar som blir för många att rabbla upp.

MEN efter en ofrivillig vila förra veckan då jag drabbades av en matförgiftning och var sängliggande i tre dagar kändes nacken mycket bättre. Utvilad och fräsch på något vis! Kanske är det nu det vänder!

Så med andra ord. Ät inte ost -och skinkfralla från seveneleven och det går att vila sig i form! 🙂



Träning. Uthållig & Stark med Frida

“Microträning” och en roddmaskin i vardagsrummet!

På senare tid har jag blivit ett riktigt fan av hemmaträning och tycker faktiskt att det är riktigt kul!! Det är enkelt, smidigt och mer tillgängligt kan det knappast bli! Dessutom passar det mig väldigt bra just nu att kunna varva rehabträningen på gymmet med att träna hemma eftersom mina pass blir ganska korta.

Det tar mig emot att säga men jag tycker inte att träningen är särskilt kul just nu. Träningen känns faktiskt till och med som ett onödigt ont och därför försöker jag hitta sådant som jag tycker är kul och sånt som ger mig inspiration. Som till exempel att träna hemma! Då kan jag enkelt träna när andan faller på och göra flera “små pass”  under dagen istället för långa där min motivation tryter efter en stund. Dessutom har jag både kaffe, dator och hundar nära till hands hemma vilket är mysigt! 

Inte träna för att det är tråkigt?
Att låta bli att träna för att det är tråkigt är inget alternativ. Vissa perioder i livet  är ex. träning inte jättekul. Det skulle lika gärna kunna vara jobbet som inte är så kul som det brukar men då lämnar man knappast in en avskedsansökan med motiveringen “det är tråkigt så nu slutar jag”. Eller hur? Istället kanske det behövs andra arbetsuppgifter, teambuilding, nya kunskaper, en AW med kollegorna eller det svåraste av allt. Ett annan mindset.

Samma gäller träningen. Det går inte att lämna in en avskedsansökan till träningen bara för att det är tråkigt. Inte ens semester. Däremot kanske det behövs en annan träningsform, en träningskompis, en Personlig Tränare,någon rolig aktivitet, en kurs, miljöombyte. Vad som helst som bryter gamla mönster och som får dig att le när du tränar!

 

“Microträning”
Har du testat allt och det fortfarande känns dötråkigt att träna rekommenderar jag att introducera “microträning” i ditt liv!
Korta pass som INTE får vara längre än 4 eller 5 minuter.
Gör träningen tillgänglig.
Välj fem övningar och gör dom 1 minut vardera eller fem övningar som du gör 5 av varje i fem minuter!
Bara gör! Att vara en “doer”, en person som gör, är ganska kul vill jag lova!

Själv tycker jag att det är kul att använda redskap som Minibands, Body Wheel, Kettlebell, foamroller och min favorit roddmaskinen.
(Japp, allt står prydligt uppställt i mitt vardagsrum, alltid tillgängligt!) och är du också typen som gärna vill ha lite redskap när du tränar kommer här en rabattkod att använda på Abilicas hemsida så att du själv kan klicka hem vad du behöver till ditt lilla hemmagym!

Med koden FRIDA20 erhåller du 20% rabatt under april månad!

 



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Rehabresan Del2

Förra veckan tog jag enorma kliv i min rehab och styrka!! Eller jag trodde det…

Jag börjar med det roliga. Jag har sprungit! Ajjemän. Nervös och väldigt fokuserad  klev jag upp på löparbandet,  tryckte in den gröna quickstartknappen och sprang. Klart jag kan springa.  Är inte det som jag är nervös för utan rädslan för att eventuellt möta en motgång, få ont, misslyckas,  är rädslan jag hela tiden gamblar med.

En minut hade jag bestämt mig för att springa och EN MINUT var det. Allt gick bra och ett litet lyckorus spred sig i mig. Ett litet, litet steg närmre att springa en mil. Ett jävla litet steg men hoppet tändes ändå i mig att den där milen kanske inte är så långt bort som jag tror. Gäller bara att inte göra den där klassikern som så många gör och stega upp för fort! Nästa gång är det TVÅ MINUTERS löpning som gäller. Inte mer, inte mindre!

Jag har dessutom gjort chins! Okej det var med ett ganska tjockt gummiband som assistans men det funkade! Det funkade! Dessutom kan jag göra flera styrkeövningar i följd nu utan att bli trött och bäst av allt. Ingen smärta! Axelpress, latsdrag, knäböj, utfall, lyft åt sidan, ryggresning, armhävningar. Alla övningar går jättebra att göra så länge jag har nacken i en fixerad position! Mitt största fokus när jag tränar är ändå skulderstabilitetsträning, bål och rörlighet i höfter. Oavsett vem du är så  kommer man långt på vill jag lova!

Nu till det tråkiga. Stabiliteten och kontrollen i nacken är fortfarande väldigt dålig och det krävs inte särskilt mycket för att “de stora” musklerna i både nacke och skuldror ska bli trötta eftersom dom måste jobba mycket mer och hårdare.. Vilket resulterat i stelhet och en annalkande nackspärr. Vet hur ni tänker. Att det förmodligen beror på träningen men stelheten kom flera dagar efter att jag sprang och även om jag inte kan svära på det så har jag svårt att tänka mig att det var de få löparstegen som är boven.  Däremot kombinationen löpningen, jobba, träna och vardagssysslor kan givetvis bli för mycket!

Jag har insett att jag behöver hjälp för att komma vidare med min rehab. Det räcker inte för mig med några standardövningar utan jag behöver ett systematiskt håll-käften schema med en tydlig programmering. För att kunna komma tillbaka efter en skada eller operation är rehab A och O, det vet vi!

Tänk om Zlatan opererat ljumsken och sen bara fått köra på och sparka boll! Nej, nej, det hade aldrig hänt! I flera månader får han köra stenhård rehab innan han är 100% och blir utsläppt på planen! Vilket är precis det jag vill! Jag vill tillbaka ut på planen! Komma tillbaka till 100% och bli en  atlet som kan ställa stora krav på min kropp! Spela för Manchester United och sånt… haha…

Nä, men kunna springa med en väska,  stanna på någon topp och dricka varm choklad och springa hem. Åka skidor, sticka iväg på träningsläger och kunna träna vad jag vill bara för att det är så satans kul!
Just nu är träningen allt annat än kul.

Jag står mest och stampar och kommer inte riktigt vidare så som jag hade förväntat mig. Jag tror att jag behöver hitta en sjukgymnast med erfarenhet av nackoperationer!  Tills dess är det nog helt enkelt att testa sig fram på gymmet som gäller för mig.

 

Håll tummarna för mig att jag hittar någon sjukgymnast i veckan som kan göra min kropp kick-ass redo!



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Kul Måndagsutmaning!

Fungerar numera som vikt på jobbet! ?☺ Skämtåsido, parträning är kul, jobbigt, ger variation och är mysigt??

Häng på ?Måndagsutmaningen?
25knäböj med valfri kompis, barn, hund!
Nu kör vi!

 

Maila gärna din bild till mig på frida@inmood.se eller tagga på instagram @fridawerander

 



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Snipptips för alla med snippa!

“Kvinnans bäckenbotten är en nyckelmuskel till ökad livskvalitet inom många områden i livet. I Lofsans underverk får du veta hur du kan träna upp din bäckenbotten och de inre magmusklerna – för bättre välmående och hälsa.”  Orden kommer från boken Lofsans Underverk som är mitt snipptips!

Lofsans Underverk är en fantastiskt bok som jag tycker att alla med snippa borde ha i sin ägo. Bra informativ text, lättförståelig, trevlig att läsa, överskådligt träningsschema och ett Snipp-Boot Camp (bara det) samt mycket, mycket mer matnyttigt!

Köp den! 😉
Finns en länk här nedan utan rabatt eller någonting för det är helt enkelt en asbra bok!

 

Mer info om boken Lofsans Underverk tryck här

 



Träning. Uthållig & Stark med Frida

Rehabresan Del 1

Jag har märkt att när jag skriver om min nackoperation får jag kommenterar, mail och ni hör av er och berättar öppenhjärtiga historier om era diskbråck, operationer, skador och rehabresor. Tack så hemskt mycket för att ni delar med er! Ni inspirerar mig otroligt mycket  och får mig att känna hopp inför den resa jag har framför mig. Och det fick mig att tänka. Om jag känner så när jag får ta del av era berättelser så kanske det finns någon som kan känna hopp av att läsa min resa tillbaka till en stark kropp.

För att göra ett litet avstamp på min Rehabresa tänkte jag inleda med att skriva en liten sammanfattning på den tid som varit efter operationen. Ups and downs, tankar och framsteg, därefter kommer jag fortsätta med att uppdatera er om min resa en gång i veckan.
Hoppas att ni kommer tycka att det är intressant och vill följa med!

 

Rehabresan Del 1
Efter operation
Dom två första veckorna efter operationen vet jag knappt vad jag ska skriva för det är bara en morfindimma. En morfindimma jag var tvungen att vara i för att stå ut med smärtan! Som tur var sov jag mest men när medicinen gick ur kroppen blev jag alltid lika orolig över att operationen kanske inte alls hade funkat utan att nerverna hade blivit ännu mer skadade av operationen! Den där ihållande nervsmärtan som paralyserar handen, armen, kroppen och sinnet är svår att beskriva. Jag kan nog bara säga att det var tur att jag sov så mycket som jag gjorde och att jag hade möjligheten att göra det!  Jag var dessutom benhård med att följa sjukhusets rekommendationer. Max 15min promenad varje dag och inte lyfta mer än 2,5kilo i varje hand. Första tiden kunde jag inte gå några 15minuters promenad utan behövde lägga mig och vila av att bara gå runt lite hemma i lägenheten. Jag lyfte inget, bar inget, tvättade inte, städade inte, gick inte ut med hundarna utan jag sov, vilade, åt och gjorde mina nackövningar.
Allt mitt fokus var att läka.

Två veckor
Våra kroppar är verkligen fantastiska på att läka och sakta började jag känna mig lite piggare. Omkring två veckor efter operationen började jag kunna följa med och handla och ta en stillsam kaffe på stan. Jag undvek fortfarande kollektivtrafik och bilkörning eftersom nacken var alldeles för känslig för ett plötsligt ryck som det blir med en kraftig inbromsning eller sväng. En dag kände jag mig till och med så pigg att jag gick till tvättstugan med tvätt men det resulterade i tårar, ryggläge i soffan, morfintablett och en varm vetekudde på armen. Lärde mig en hård läxa som inte skulle bli sista gången.
Efter två veckor var det även dags för att ta bort bandaget och få se ärret. Det kändes pirrigt att dra bort bandaget själv. Det är ju inget farligt? Men tji fick jag när jag kände mig alldeles svimfärdig och knäna nästan vek sig.

 

Tre veckor
Det är halt som attan ute och jag vill promenera utan att vara rädd för att halka så det blir bilen till gymmet och gå på ett löparband. Det kändes hur bra som helst och jag traskade på i 30minuter. Äntligen lite flås och svett och jag kände mig glad över hur fort min kropp läkte. Men på vägen hem hann jag inte mer än sätta mig i bilen och åka över ett gupp så ballade nacken ur  det var som att jag blev stelopererad och drabbades av yrsel och illamående.  Jag fick panik och återigen sprutade tårarna och det var ryggläge och varm vetekudde som gällde. Minus morfinet då jag inte längre åt någon smärtlindring. De andra gångerna  jag gick på bandet tog jag det mycket lugnare. Mycket!

 

Fyra och en halv vecka
Vid fyra veckor var det dags att träffa sjukgymnasten få att få övningar och påbörja rehaben. Det kändes fantastiskt att befinna sig på ett gym och påbörja resan tillbaka mot en stark kropp igen. Men oj var övningarna var jobbiga och jag var förvånad över hur slutkörd jag var efter dom “löjliga” övningarna. Det kändes inte som att jag hade en enda muskel och mjölksyran verkligen skrek i musklerna. Efter tre repetitioner… Men jag levde fortfarande på lyckoruset från sjukgymnastens ord “du kommer kunna göra precis allting!”
Jag fick klartecken att börja testa mig fram på gymmet och efter en vecka med bara rehabövningar åkte jag förväntansfull till gymmet. Vad skulle jag börja med? Ville ju göra allt? På gymmet kände jag mig som en ko som precis släpps ut på grönbete. Glad och förvirrad.
Latsdrag och 30min cosstraining fick bli första “riktiga” gympasset. Trots att jag tog det lugnt kände jag mig helt slutkörd efteråt och somnade så fort jag kom hem. En annan knasig grej är att diskprotesen låter. Jo, den gör faktiskt det! Liksom knarrar. Kan bli bättre med tiden men också inte!

 

Sex veckor
Jag försöker komma iväg och träna en liten stund varje dag om det går. Försöker verkligen känna in om kroppen känns fräsch eller om den behöver vila lite till. Mentalt är det jobbigt att vara så klen och få sån träningsvärk av det lilla jag gör med så lätta vikter och jag måste påminna mig om att jag faktiskt precis opererats. Att det är över ett år som jag inte har kunnat träna ordentligt och att nerverna fortfarande håller på att läka ihop. Fick även lära mig att göra två roddövningar, promenera i kylan och dammsuga samma dag är för mycket och ger nackspärr…

 

Sju veckor
Om några dagar ska jag börja jobba igen och i och med att jag har ett så fysiskt jobb som det är att arbeta som Personlig Tränare känns det lite läskigt. Det ska bli superkul att träffa alla PT kunder och kollegor men jag har överansträngt mig några gånger och det är verkligen inte skönt och tar mycket kraft.  Dessutom tacklas jag en hel del med lite jobbiga tankar över och känslan av att vara svag och otränad. Tror inte ens att jag var såhär svag i 8-års åldern som jag är nu. Så länge jag kan minnas har jag alltid varit stark och det har varit lite av min identitet och att då befinna sig på ett gym med massa starka människor kommer bli utmanande för sinnet.
Men så påminner jag mig om att jämföra sig med andra är helt onödigt! Dessutom är jag på MIN resa tillbaka till en stark kropp!

Hoppas ni följer min resa och fortsätt höra av er och berätta era historier!
Kram