Träning.

Nu är jag igång med att testa en ny diet varje vecka och först ut var den populära dieten 5:2, som går ut på man äter väldigt lite två dagar i veckan och resterande fem dagar äter normalt – inget fokus på kalorier utan äta med sunt förnuft.  Hälsovinsterna av att äta 5:2 sägs vara många med lägre fettprocent, normalisering av blodsockret, lägre insulinnivåer och kolesterol, för att inte glömma viktminskning.  

Men trots alla hälsovinster verkar ändå en av de absolut största fördelarna med 5:2 dieten vara att man kan äta som vanligt de dagar man inte fastar. ”Fasta en dag och äta vanligt nästa” verkar vara ett sätt att äta på som de flesta klarar av att hålla i längden, till skillnad från andra dieter, som i längden blir tråkiga och allt för påfrestande med att ”aldrig” få äta det man vill. Definitivt ett resonemang jag köper. Dock hann inga radikala hälsoförändringar ske under den vecka jag testade. Snarare tvärtom. Fastedagarna var riktigt jobbiga med orkeslöshet och huvudvärk om jag inte böljade i mig kaffe.

Nedan har jag gjort en sammanfattning på fördelar och nackdelar med 5:2, finns även ett klipp från prov-veckan längst ner.

Fördelar med 5:2 -metoden:

1. Enkelt – bara två dagar man behöver tänka på vad man äter.
2. Alla hälsovinster – vem vill inte leva ett långt och hälsosamt liv?
3. Man kan äta vad man vill – behöver inte välja bort sånt man gillar.
4. Hållbar livsstil – en metod som kan efterföljas vecka in och vecka ut
5. Mindre matkostnader
6. Viktminskning
7. Flexibelt – kan flytta fastedagarna hur som helst.

Nackdelar med 5:2 metoden:

1. Trötthet på fastedagen.
2. Ont i huvudet på fastedagen
3. Svårt att äta balanserat på “fri dagarna”
4. Svårt att träna – utan energi blir träningen inte särskilt effektiv, dessutom avråds träning på fastedagar.
5. Man kan få för sig att “inte äta” är lösningen och bana väg för en ätstörning
6. Fastedagen blir för påfrestande för att kunna sköta sitt arbete
7. Hungrig

Det tär på mig att inte kunna träna som jag vill och idag kände jag att jag behövde lite extra pepp och hittade en gammal krönika som jag skrev för längesen som var väldigt passande! Att aldrig säga aldrig! Jag hade länge haft problem med en hälsena och hade konstant ord och en läkaren sade då till mig att jag inte skulle springa. Jag vägrade acceptera det hon sa och efter hårt slit några månader senare så sprang jag både milen och halvmaror. Smärtfritt!

Hoppas krönikan får dig på lika bra humör som den fick mig!

Trevlig läsning!

Krönika; Säg aldrig, aldrig!

Där och då ville jag ge henne en rejäl smocka och be henne att flyga och fara! Hur kunde hon? Fem års studier eller vad det kan vara för att sitta där med sin fina titel som ortoped och efter att ha tittat på mina hälsenor i vadå? Nittio sekunder.  Iskallt säga, att de helt enkelt inte lämpar sig för att springa med. Att jag inte lämpar mig för att springa. Vilken käftsmäll. Fast ett par inlägg kan ju alltid vara bra att göra säger dr. Ortoped. Jag nickar artigt, ler lite moloket men fortfarande artigt givetvis, betalar 1800 kronor för de där inläggen som kanske kan hjälpa och tackar för mig.

Det är klart att det kommer vara svårt, jätte svårare och rent ut sagt en utmaning för mig eller vem som helst att bli smärtfri i sin hälsena eller var smärtan nu sitter. Till den blivit bra kommer den att begränsa mig i min löpning. Jag kommer vara ledsen, arg, frustrerad för jag vill verkligen kunna springa. Det ska gå. Jag vet att det går att få den smärtfri. Om inte annat för att jag vill bevisa för den där dr. ortoped med sina fina betyg att jag visst lämpar mig för att löpning. Att jag visst kan. Jag vill inte lägga mig platt som något offer och ge upp. Lyssna på henne ord och få dom till en sanning, att jag inte kan springa. Hennes ord får det verkligen att koka inom mig. Hur många andra har hon sagt så till? Hur många fler själar har hon dömt ut och sagt att de aldrig mer kommer kunna springa? För fasen, till och med de som får sina ben amputerade kan springa. Jag har två ben, viljan att springa, viljan att göra rätt saker för att bli smärtfri. Det är ungefär 6,5 centimeter på min kropp som gör ont. Hjälp mig. Ge mig inte bara ett inlägg och säg att det här kanske hjälper. Jag får jag ont av en anledning på grund av en felställning, broskbildning något som stör och det måste ju kunna gå att fixa. Inte sant? Jag vet att det går. Precis som att alla sår läker. För jag har inte brutit benet, det är inget som gått av. Men att säga att något är kroniskt. Att det inte någonsin kommer att bli bättre är för mig helt skrämmande. Vad är hennes yrkesmoral? Vill inte hon förbättra? Göra mig frisk, smärtfri och kunna få mig att springa.  Tänk om jag skulle säga så till mina PT kunder? – Nä, du lämpar dig helt enkelt inte till att vara smal. Eller – du kommer nog aldrig komma i form men du kan ju prova att ha brun- utan- sol så känner du dig lite fräschare i alla fall.

Jag vet att jag inte är ensam om att ha ont någonstans och jag vet hur jobbigt och frustrerande det är när smärtan är som värst. Ändå tror jag att det så många fler gånger än de flesta tror att det faktiskt går att göra något åt det. Överbelastning och skadade, onda kroppsdelar går att läka, att rehabilitera men det krävs kunskap, finnes och vilja. Framförallt vilja.  Jag får ofta höra av vänner, bekanta och kunder att de aldrig kommer kunna. Att en läkare har sagt det till dom att det är kroniskt och att de aldrig igen kommer kunna åka skidor, springa, använda armen osv. Aldrig kunna. Det är så starka ord. Väldigt provocerande. Man ska akta sig för att säga aldrig eller alltid. Jag blir i alla fall provocerad när någon säger så. Oavsett om det gäller mig eller sig själva. För mig blir det lite som en trigger, något som jag måste motbevisa och fixa. Så kanske var det bra att dr. Ortoped sa till mig att jag inte lämpar mig för löpning för kanske är det just hennes ord som får mig att kämpa för att kunna springa igen. För hon ska minsann inte få rätt. Tvärtom. Jag känner mig som en trotsig tonåring men jag skall ge henne en riktig näsknäpp och springa vartenda lopp tänkas kan. Både Triathlon och Marathon. Hon ska få se! Hon ska inte få nöjet att säga du kan aldrig till mig inte!

Jag SKA kunna klara av vad som helst närsomhelst! Springa en mara, cykla Vätternrundan, stå på händer, rycka min kroppsvikt, bänka min kroppsvikt, åka på tuffa träningsläger, köra två crossfitpass i rad, boxas, brottas. Väck mig mitt i natten och jag är reda för vilken utmaning som helst! Allt förutom paintball då för det är verkligen superläskigt! Är det likadant för dig? Vill kunna göra mycket men befinner dig just nu i en fas i livet där det inte riktigt går. Du har en skada som bråkar med dig. Åker på den ena efter den andra förkylningen som förstör din träning och din nystart på 2017, du kanske har någon sjukdom som begränsar dig, är deprimerad, stressad, gravid. Eller har småbarn som håller dig vaken halva natten. Jag kan inte lösa ditt problem men jag kan ge dig konkreta råd som kan råda bot på onödigt grubbleri och frustration.

Min vision med träningen är att bli stark och uthållig för jag är övertygad om att det kommer göra att jag blir stark och uthållig i livet också. Dessutom älskar jag att träna. Jag  älskar utvecklingen, målen, känslan, glädjen, euforin. Jag älskar hur det känns i kroppen när blodet rusar fram och blodådrorna på handen blir alldeles ytliga, hur hjärtat dunkar och svetten som rinner. Visst är det vackert med svett? När jag tränar är det som att alla problem löser sig.  Alla tankar som surrar i huvudet sorteras enkelt  eller blir kreativa idéer, jag blir glad, lugn och skärpt på en och samma gång och värden blir lite vackrare. Jag älskar den jag blir när jag tränar.

Glorifierar jag träningen? Skapar detta tankesätt onödig press och kanske till och med ångest över vad jag inte kan göra nu när jag har fått den här dumma diagnosen? Ja! Självklart men jag är bara människa och kan inte hjälpa att jag ibland kommer älta, gnälla och tycka synd om mig själv. Det är  NU det gäller för mig att vara uthållig och stark på RIKTIGT. Tro på det jag gör, min rehab, min plan, ha tålamod och vara tillräckligt stark för att inte låta dem negativa tankarna ta över.

7 snabba motivationstips till dig som inte kan träna som vanligt;

1. Acceptera att läget är som det är just nu, låt dåliga tankar och frustration passera som en våg.
2. Testa en ny träningsform. Kan du inte styrketräna kanske du kan gå på en dansklass? Kan du inte springa, testa att cykla.
3. Fokusera på sådant som du KAN GÖRA istället för det som inte går.
4. Öva på att slappna av. Ta tillfället i akt och gör avslappningsövningar, mindfullness och andningsövningar. Finns flera olika appar du kan testa.
5. Lita på att detta är en fas som kommer gå över.
6. Blir du ledsen eller arg över situationen tillåt dig att deppa ett tag, ställ timern på 40min och löp linan ut och ta dig sedan ur deppigheten.
7. Känn lugnet. Det kommer att lösa sig.

Själv har jag tagit det suuuuperlugnt i snart tre veckor och mest fokuserat på rörlighetsträning vilket verkligen har lönat sig och jag har inte ont någonstans!  Jag har testat att springa några gånger men efter 15 minuter försvinner känseln i armen så jag ska nog skippa löpningen ett tag till . Men jag vet att jag snart kommer att kunna springa igen. Det får helt enkelt ta den tid det behöver.

Aktuellt just nu är att jag startat en Youtube kanal, I huvudet på Frida. Från och med februari kommer ett avsnitt ut varje torsdag med allt från kost, träningstips och annat som försigår i mitt huvud!

SATS öppnar ännu ett träningscenter och jag och ett gäng andra härliga bloggare var där idag på en liten sneakpeak före öppningen i morgon! Vi  fick även det stora nöjet att testa , Indoor Running Göteborgsvarvet , coachat av Rebecca Hemmel.  Eller vi och vi… dem andra testade. Jag stod på golvet och avundades deras stånkande… jag fick i alla fall en smörgås…

Det som är coolt med SATS Torsplan är att dem har en utereass med en 400meter lång löparbana! Såå coolt! Jag kommer inte alls vara sjukt  avis till våren, sommaren när dem kan träna sina PT kunder utomhus!! Men just nu påminde terassen mest om en isbana.

I övrigt var det en riktigt fin anläggning med många löparband, dem senaste stakmaskinerna och flera curvelöparband. Känns som dem fokuserar lite extra på löpning på det här centret. Har själv aldrig testat Indoor Running men det såg kul ut och jag tror att jag kommer att gilla det.

På lördag är det Öppet Hus för alla som vill komma och testa!

Nedan finns ett litet klipp från dagen och inspiration på ett löppass på bandet från Rebecca.

Rebecca är glad och svettig efter passet

Jag hänger på takterassen

Trevlig kväll!

Kram // Frida

Att ha en kropp som ska klara av vad som helst när som helst, är lite som ett motto för mig! Om du skulle väcka mig mitt i natten och säga ”Vakna Frida, nu ska du köra Vasaloppet” eller ”Frida vi ska ställa upp i en crossfittävling och sen springa ett maraton efteråt.” Så skulle jag fixa det. Eller köra ett hinderbanelopp, åka till Thailand på ett träningsläger för thaiboxning i en vecka. För tusan jag har utbildad mig till stuntkvinna och ska kunna klara av olika typer av fall!

Jag ska fasen kunna klara av vad som helst när som helst. Det sky is the limit!

Just därför är fredagens diagnos hos neurologen extra jobbig och en stor sorg för mig. Jag tar det från början…
För ca 3 år sedan ramlade jag av en häst och skadade mig och trots att jag haft en jobbig resa med att komma tillbaka och min träning mest har bestått av rehab de senaste 2,5åren har jag hela tiden trott att jag ska bli helt återställd och sett fram emot allt kul jag ska kunna göra då! Crossfit, lära mig att göra en volt, Ironman, Boxas och massa annat kul…

Tyvärr kommer jag inte bli återställd utan jag har fått en kronisk muskelinflammation på hela högersidan som gör att den lätt blir överbelastad vilket resulterar i smärta och att handen och foten till sist slutar att fungera. Typ som en whiplash fast från nacken ner till foten. Det har inte funnits att alla mina problem skulle kunna vara något bestående utan jag har verkligen trott att om jag bara kämpar på med rehab och så vidare kommer det till sist gå över av sig självt. Att det bara har varit någon diskbuktning eller liknande men tyvärr. Min sorg är bottenlös… och min hand är för tillfället bordomnad….

 Det känns jobbigt, orättvist och ledsamt! Vem tusan är jag om jag inte längre får lyfta tunga saker och kalla mig för stark? Vem är jag när jag inte längre kan slå nya rekord i marklyft eller bänkpress? Vem är jag om jag inte längre kommer kunna ha mina bulliga muskler som skvallrar om att jag styrketränar? För just det var det jag specifikt skulle undvika…

Jag kommer givetvis kämpa för att bli så bra jag bara kan med det här nya förutsättningarna inget löser sig av att lägga sig platt fall och ge upp men just nu känns det för jävligt!

Tack så otroligt mycket alla ni som hört av er med kärlek och glada tillrop. Det betyder verkligen massvis

Massa massa kärlek tillbaka!

December är ju känt för att vara världens stressmånad där det skall handlas, bakas, julfikas, pyntas och köpas grejer och gå på julbord och allt som hör julen till. Väldigt mysigt men oftast så är det träningen som blir lidande.  Därför tycker jag att det är så himla bra att det börjar finnas riktigt bra Online träning. Kort sagt, du kan vara kvar hemma i julstöket men ändå göra ett riktigt bra träningspass hemma med en instruktör! (Längre ner finns en länk för dig som vill testa.)

Träningscentret SATS lanserade sin Online Träning för cirka ett år sedan och igår hade dem en liten pressträff med en teaser på deras utökning av deras sortiment. Nämligen Vinyasa Flow som ingen mindre än den fantastiska yoggisen Johanna Andersson instruerar i. Vi som var med igår fick som sagt en liten teaser och det var Johanna själv som instruerade.

Jag tror inte att jag var ensam om att bli hänförd av Johannas graciösa rörelser, smekande röst och upplysande ord. Det fick det att både spritta och bubbla i min kropp “som champagne”. Hennes ord fick mig lixom att stå pall och jag kände mig stark och hoppfull där jag stod i en slags bakåtböjd brygga s.k Rockstar  “Johanna är cool, yoga är coolt, det här ska jag göra mer”, tänkte jag innan vi hamnade tillbaka i en djup lunge. Jag ser fram emot att kunna köra Vinyasa Flow med Johanna när jag vill vilket kommer lanseras på hemsidan den 20 december.

Om du vill testa SATS Online Träning så är det bara att trycka på länken nedan och välja vilket pass som passar just dig! Länken finns tillgänglig under hela december .

https://www.sats.se/kampanj/ot/

Fotocredd: Ellen Vikman, marknadskoordinator på SATS.
Johanna Andersson är tillsammans med Monica Björn grundaren av klasserna Hot Mojo och Yoga for Athletes, fantastiska klasser som jag hoppas att du får arslet ur dig och går på någon gång!

 Graciös som få och jag tror att jag har en målbild!

Jag och bloggerskan Sofia var nöjda med mattorna från Casall.

Roligt event och kul att träffa alla härliga människor dessutom vart  jag extra taggad på att yoga mer och bli flexibel. Bli som en katt-woman 🙂 Känner du likadant så passa på nu att spana in SATS online träning där det finns över 60 olika pass att välja på! Så något lär du allt hitta som du gillar!

Kram på dig!

Liten bildbomt från dagens event där vi fick testa Abilicas viktväst  och bli coachade av träningsparet Mårten  och Malin Nylén!

Equalizer Bars

Bloggerskan Moa Quist är redo för ett jobbigt pass

Härliga radarparet Malin och Mårten bjöd på både skratt och jobbig träning!

Korta löpintervaller!

Efter träning var det frukost och mysigt häng med bland annat bloggkollegan Pischa

Avslutade med #mannequinchallenge

Återigen jag älskar enkelheten och intensiteten det blir med att träna med viktväst! Lägger ut lite tips på övningar i morgon !

Sov gott!

Precis kommit hem för att kissa hundarna och passar på att göra ett lika snabbt inlägg om morgonen! Jag har nämligen varit på ett jätteroligt träningsevent med Mårten Nylén och hans fantastiska fru, bloggerskan Malin Nylén. Träningseventet anordnades ihop med det norska företaget Abilica som har massa, massa härliga träningsprodukter! Om du inte spanat in på deras hemsida så gör det!

Det var ett kul träningspass där vi använde Abilicas viktvästar och Bars som motstånd. Suuuperjobbigt och asbra träning! Att träna med viktväst gör träningen så mycket jobbigare och mer effektivt, dessutom är det kul och väldigt enkelt!

Ingen bruten näsa heller så det var ju skönt… 🙂

Inväntar fler bilder från eventet så beredd dig på en liten bildbomb sen!

Huvudstående anses vara den absolut viktigaste övningen inom yoga och det påstås till och med att huvudstående skall hjälpa både mot astma och pollenallergi. Att det finns hälsoeffekter med att stå på huvud köper jag men att det skulle hjälpa mot astma vettekatten men det är allt en liten personlig vinst att kunna stå på huvud. Huvudstående har varit en övning jag har varit jätterädd för att göra i och med min känsliga nacke med diskbråckshistorik. Men varför är det så bra att stå på huvud för och hur börjar man?

Varför du ska stå på huvudet:

• Kul att lära sig nya saker.
• Du stärker ditt självförtroende om du tycker det är lite läskigt att vara upp och ner och övervinner den rädslan.
• Blodtrycket ökar i överkroppen men minskar i benen. När positionen är korrekt utförd sänks blodtrycket lite i överkroppen. Detta innebär att hjärtat får lättare att pumpa blod till benen.
• Blodflödet till hjärnan ökar och minnet och koncentrationen blir bättre.
• Dränering av blod och lymfa.
• Bättre blodcirkulation.
• Hjärtat får vila eftersom det inte behöver pumpa blod från de nedre extremiteterna.
• Förbättrad kroppskännedom och förmåga att fokusera.

Innan du står på huvudet finns det några saker som  du bör tänka på:

• Det är bra att ha en kompis som passar eller någon kunnig tränare som kan göra att du hamnar i rätt position för att inte skapa onödigt tryck på diskarna. Är du osäker ta hjälp!
• Det underlättar om du har en viss kroppskontroll innan du börjar öva på att stå på huvud.
• Använd någon mjuk matta som inte halkar.
• Stressa inte! Ta det steg för steg och ha kontroll innan du går vidare till nästa steg.

Gör INTE huvudstående  om:

• Du har nackskador, öron- eller ögonproblem.
• Vid högt blodtryck.
• Om du är gravid
• Om du har sura uppstötningar

Att stå på huvud är inte för alla men deppa inte över det. Att stå på händer ger samma hälsoeffekter men du slipper trycket  i diskarna.

Använd en mjuk matta och placera den en bit från väggen. 90 grader i armbågarna och sträva efter att trycka händerna hårt mot golvet. Raka ben och vandra in mot kroppen till du får höften ovanför huvudet. Stressa inte utan vänj dig vid trycket.

Känner du dig redo för steg två tar du lugnt och kontrollerat och placerar ett ben i taget på underarmarna. Helst så nära armhålan som det går. Det syns att jag slarvar lite men jag kände mig stabil och bestämde mig därför för att lägga över all tyngd.

Nästa steg är att sträcka benen upp mot taket men det har jag inte tillräcklig kontroll för än!
Men snart!

Vi var ett glatt gäng som inträde Humlegården för ett träningspass. Vi hade innan möts upp på Kungsgatan i The North Face nya butik som skulle ha sin grand opening på kvällen, fick lite förfriskningar, coola outfits att ha på oss och joggade sedan iväg till Humlegården.  Det var en sån där perfekt höstmorgon. Frisk men inte för kallt, molnigt med ändå ljust och en vacker matta av löv i olika färger som prasslade  nr vi kom springande.

En PT körde lite rörlighetsuppvärmning med oss och gick sedan igenom vilka övningar vi skulle göra.  Många benövningar… extremt många benövningar  Truster, squat, saxhopp, boxjump, hiptruster, utfall framåt, utfall bakåt och sen slamball, burpee, wallclimb, Spiderman

Jag kan inte påstå att jag hurrade allt för mycket över att vare sig kravla eller ligga på den blöta, smutsiga asfalten men men det var bara att göra. Passet sattes igång och mjölksyran i benen surnade allt  mer och mer. Till slut  efter vad som kändes som en miljon knäböj blev det i alla fall dags att göra slamball.

Slamball (man slänger en boll så hårt man kan rakt ner i marken för att träna bålen) en bra och vanlig övning som många gör. Det blev min tur att köra och jag tar tag i bålen och drämmer den rakt ner i marken med fullt kraft. Varpå jag får tillbaka den rakt i ansiktet eftersom det visade sig vara en boll som studsar att den dessutom var lika hård som en basketboll lindrade inte kraften eller smärtan för den delen heller. Jag har gjort slamball många, många gånger men skulle aldrig använda en hård boll som studsar, måste faktiskt säga att det är ren idioti att använda en sådan hård boll som studsar till en sådan övning är inte okej. Jag själv skulle aldrig använda den typen av boll till någon av mina PT kunder!

Det var helt löjligt vad ont det gjorde i alla fall! Smärtan var brutal och det kändes som att jag hade fått en rak höger. Jag stod framåtlutad med händerna på knäna i flera minuter och bara kämpade med att inte börja gråta och att smärtan skulle passera. Till sist sa jag till mig själv att skärpa mig och fortsätta träna, jag kände på min svullna läpp och försäkrade mig om att näsan satt kvar och började sedan göra lizzardcrawl på den blöta marken.

Hiptruster (övningen innan jag fick bollen i ansiktet)

Fläskläpp och sned näsa – akuten nästa.
Mycket riktigt hade jag fått en fet fläsklätt (ingen fillers behövdes där inte) och min näsa såg  ganska sned ut men det skulle säkert bli bra så fort svullnaden försvann. Efter några dagar hade svullnaden försvunnit men näsan såg fortfarande sned ut och smärtan hade tilltagit. Så fort jag lutade mig framåt eller råkade grimasera höll jag nästan på att smälla av för att det gjorde så ont!

Min PT kollega Jenni, som är utbildad sjuksköterska sa till mig att åka in och få näsan kollad, det lät som en bra idé. En läkare på Nacka vårdcentral kollade (och klämde på näsan så jag började gråta) skrev en remiss till en nässpecialist på Karolinska och önskade mig lycka till! Om han bara visste vad jag behövde det…!

Mellanmål på akuten äpple, keso och kaffe

Efter sju timmars väntande i väntrummet blev det till sist min tur att få träffa en läkare och hon bekräftade att näsan var bruten och att hon skulle göra sitt bästa för att göra den rak men att det kommer kännas väldigt obehagligt. Allt från bedövningen till att hon med handkraft skulle bryta tillbaka näsan. Hon märkte även att det var något knasigt med min käke och tyckte att jag skulle besöka en käkspecialist. Jag tog några djupa andetag och försökte lugna mig själv och förbereda mig för vad som komma skulle. Smärta.

Blöta tussar med ett starkt frätande medel fördes så långt in det bara gick i mina näsborrar med ett metallverktyg.  Ja, jag skrek. Kan inte påstå någonstans att jag var en.  Tvärtom, tårarna rann på mig och jag hade mer än gärna velat haft en snäll hand att krama. Det kändes lite bättre när läkaren  strök min kind och sa att inte ens den tuffaste killen var särskilt tuff när han brutit näsan och fick bedövning. Efter att mina näsa proppats full med bedövning (ända upp till hjärnan) fick jag ligga still på en bår för att den skulle börja verka, efter trettio minuter gjordes den där hemska bedövningsproceduren  om en gång till. Jag gjorde mitt bästa för att peppa mig själv men hann inte särskilt långt med det då jag plötsligt fick en spruta mellan ögonbrynen. Hann precis hämta mig från det så dök nästa läskiga grej upp. Bedövningen hade runnit ner i halsen och bedövat svalget så jag kunde inte svälja! Knappt andas heller. (Åh vad jag hade behövt den där varma handen!)

Rak näsa
Läkaren bad mig följa med, för nu var det dags. Jag svalde. Nää, det gjorde jag inte för det gick inte! Men jag försökte och försökte och försökte! Min puls rusade och jag kan inte minnas när jag var såhär rädd. Läkaren tog tag i min näsa och med stor kraft började hon att trycka, bända, lirka tillbaka den. Jätteobehagligt.

Men förhoppningsvis är näsan rak nu men om jag inte tycker den är det om någon dag gick det bra att komma tillbaka och göra om proceduren… Tror i så fall den får fortsätta att vara sned…. och du, gör inte slamball med en boll som studsar!

Har du någonsin skadat dig när du tränat? Dela gärna med dig av din story!