Rehabresan Del 4 – Det oväntade beskedet!

Idag var det dags för uppföljning efter operationen. Röntga och sen  prata med kirurgen. Jag har varit lite smånervös idag inför röntgen eftersom dom där röntgenmaskinerna är klaustrofobiskt trånga! Men jag oroade mig helt i onödan då jag bara behövde stå mot en skärm. Klick, klick så var det klart. Köpte sen glass och hängde i solen med min “operationsroomie” i väntan på kirurgen.

Självsäkert tog jag kirurgen, Björn Z, hand. Förväntade mig:
“Hej. Allt ser fantastiskt ut Frida. Kör hårt och lycka till i livet. Tack och hej”. 

Istället fanns det något annat i kirurgens blick och när han sa att han aldrig sett något liknande skrattade jag. Hjärtligt och högt. Så som man gör när man kallpratar med en kirurg som tittat på ens röntgenplåtar. Menar hur bisarrt hade det inte varit om han talade sanning och faktiskt aldrig hade sett det han såg på mina plåtar.
Grejen va bara den att han inte skojade…

Under hela samtalet satt jag och småskrattade. Jag kunde inte ta in det han sa. Det var så overkligt. Snart måste han säga att han skämtar, att han sett fel. Att detta är vanligt. Men nej. Det här har aldrig hänt tidigare. Det var första gången han såg detta. I åtta eller elva år, minns inte exakt, hade han använt den tekniken och det hade bara varit lyckade operationer. “Nästan för bra för att vara sant”, hade Björn till och med sagt till mig vid vårt första möte.
Och där satt jag nu och småflinade korkat och var den första vars operation misslyckades.
Vad är oddsen lixom?! Det är nästan komiskt.

Protesen som ersatt den kassa disken har flyttat på sig, vilket den inte ska kunna göra eftersom den ska växa fast i kotorna, något den uppenbart inte gjort. Istället  ligger den nu lite konstigt eller fel och trycker på min hals och stämband. Jag har trott att det bara varit svullnad eller ärrbildning efter operationen som gjort det svårt att svälja. men tänkte att tids nog försvinner det. Men det är helt enkelt protesen som trycker. ..
(Om du zoomar in riktigt mycket och tittat på den vänstra bilden ser du till och med hur långt ut protesen sitter)

Om några veckor vet jag om det blir en ny operation där diskprotesen tas bort och en s.k korg opereras in istället. Det känns skitjobbigt och deppigt. Allt har känts så himla bra och jag var inte alls beredd på ett sånt här besked?
Sprätta upp det fina ärret, opereras på nytt och ännu mer rehab känner jag mig väldigt osugen på.
Jag är fortfarande i chock och det kommer nog ta någon dag innan det har sjunkit in för mig.

***

Sen Alice?.
Min underbara Border Collie har fått diagnosen höftledsdysplasi och kommer behöva en ny höft?
Så om några veckor opereras även hon. Tur att hon är försäkrad men jobbigt att behöva utsätta henne för en så stor operation och såklart lite trist att min plan att utbilda henne till sjöräddningshund inte kommer kunna bli verklighet då hon inte får bli en arbetande hund. Bara en glad sällskapshund vilket såklart är viktigast!
Så snart blir det nog dubbel sjukstuga här hemma.

•LIVET• TUFFA BESKED• MOTGÅNGAR• KROSSADE FÖRHOPPNINGAR
Livet tar allt lite andra vändningar än man hoppats ibland.

Jag behöver all pepp jag kan få nu☘☘☘
Berätta gärna när du tagit dig tillbaka från en skada!
Kram