Löpning på vägen

Jag har kommit på lösningen på  rädd-för-att-springa-i regn- beteende!  Ja, jag väljer att kalla det beteende och inte ursäkt!

Om du missat det har jag riktigt svårt att trotsa vädergudarna och ge mig ut i regn och skur och springa. Varenda liten cell i mig lixom skakar på huvudet och säger att det inte går att springa i regn. Kommer med massa ursäkter  jag har inte tillräckligt tungt kavalleri för att strunta i det. Någon draghjälp att gå ut får jag inte ens av mina tre hundar som jag bokstavligt talat måste släppa ut för att de ens ska kissa. Hade de fått välja hade de legat nerbäddade hela dagen och väntat till solen kom fram innan de behövde gå ut. Men nu tvingar jag ut dom och det går verkligen att se hur de lider av regnet när de äcklat tassar ut i det blöta gräset, slå ner sina små rumpor, gör ifrån sig, för att sedan blixtsnabbt springa och ställa sig vid dörren och piper tills jag släpper in dom. De är faktiskt värre mesar än mig

Hursomhelst. Lösningen är;

• Att bli avsläppt! Ajjemän, när du varit någonstans och måste ta dig hem. Spring hem.  Be din pojkvän släppa dig någonstans längst vägen eller varför inte springa hem från jobbet?

I lördags löste vi det på det viset. Vi hade varit i Trosa och åkt båt och när vi kom tillbaka bytte jag om lite snabbt vid bilen och sprang iväg för att sedan bli upplockad vid en bensinmack längst vägen. Verkligen en bra metod som i alla fall kommer få mig att trotsa vädret. Samt att jag gillar att förflytta mig från punkt A till punkt B. Ha en destination. Ha ett syfte!

Fem dagar kvar till varvet! 🙂 Må det icke regna!!