Tagg

mental träning

Krönikor Uthållig & Stark med Frida

Så kan du hjälpa ditt barn -och dig själv, att gilla sin kropp!

 

Tack för all respons jag fick på mitt förra blogginlägg om –att vi ska sluta kommentera andras kroppar.
Jag hoppas att inlägget kanske fick någon att tänka efter innan hen bara vräker ur sig hursomhelst. Fortsättningsvis.
Jag tror att en anledning till att många reagerade på inlägget är för att (alldeles för) många känner igen sig, på det ena eller andra sättet.

Bloggerskan Karina Rahm skrev att hon försöker att inte kommentera sin dotters utseende, “även om det är svårt för att hon är så söt!”  En kollega skrev att hon som 13-åring blev satt på diet av sin styvmamma, för att hon inte var lika smal som alla andra… Sierra De Goldsmith, dietist, yogalärare, psykologistudent och skriver artiklar för styrkelabbet, skrev att hon kände igen sig alldeles för väl, tyvärr.
Och dagen efter att jag skrev inlägget såg jag på Petra Månström, journalisten, löperskan som driver Maratonpodden att hon på hennes Instagram hade Petra fått ett meddelande med texten.
“Såg dig på gymmet, bra jobbat -men visst har du gått upp i vikt? Du ser rätt mycket större ut nu än tidigare”

Seriöst. Wtf!? Det är INTE OKEJ och jag blir så upprörd på ett sådant korkat beteende!
Likaså Petra, jag citerar;
“**********
Fattade ingenting. Det första som kom över mig var obehag kring att någon spanar in mig i smyg när jag tränar. Det andra var en ilska över att någon annan oombeddtar sig friheten fälla såna kommentarer om mitt utseende.

*
Som frisk fd ätstörd är sånt här bland de värsta som finns. Jag har tack och lov verktygen som jag vet fungerar när hjärnspökena slår till. Men blir förbannad över de där små kornen av osäkerhet som ändå ligger där och pyr.
*
Men nej, jag tänker inte sluta träna styrka. Och nej, att vara smal är inte mitt stora mål i livet. Om nu någon trodde något annat. “
***********

Återigen, kan vi vara överens om att det inte är okej att fälla kommentarer om någon annans utseende! Oavsett live eller via sociala medier! Det är just den typen av kommenterar som kan trigga ångest, ätstörningar, låg självkänsla, att någon tappar tillit till andra människor osv. Av en slump såg jag ett fantastiskt litet klipp  hur vi kan hjälpa våra barn att gilla sina kroppar. Och när jag såg det tänkte jag -Wow! Det här är just vad det handlar om och också gäller oss vuxna. “Acceptera din egen kropp och andras!”
För hade alla kunnat acceptera hur andra såg ut hade ingen behövt värderas eller kommenteras. Eller hur?
Se gärna filmklippet och berätta om du håller med mig eller ej. 

 

Nedan gjorde jag en kort sammanfattning av klippet;

  1. Var medveten och börja tidigt med att motverka, hjälp barnen att navigera bland alla budskap om att utseende är viktig.
  2. Lär barn att acceptera sin egen kropp och andras.
  3. Prata inte nedsättande om din eller andras kroppar!
  4. Kommentera inte din kropp och prata inte negativt om den.
  5. Självklart får man säga till sina barn att de är fina men balansera med komplimanger för annat också.
  6. Prata inte om mat som bra eller dåligt och undvik att värdera maten som nyttig eller onyttig.

Så kan du hjälpa ditt barn att gilla sin kropp

Studier har visat att barn är medvetna om hur den ideala kroppen ser ut redan när de är i förskoleåldern. Därför är det viktigt att hjälpa barnet att navigera bland alla budskap om att utseendet är viktigt – redan när de är små.

تم نشره بواسطة ‏‎KIT‎‏ في 17 مايو، 2017



Krönikor Träning. Uthållig & Stark med Frida

Måndagstips på hur du kan må bättre och lyckas i livet!

Ett litet måndagstips ➡️
Tänk dig om allt du gjorde var en seger. I alla fall nästan. Till exempel snöra på sig löpardojjorna och gå ett varv runt huset, gå till gymmet och dricka ett glas vatten och gå hem, sätta sig på en bänk och blunda och bara vara i nuet i fem minuter. Att det vart lax till lunch och inte en hamburgare osv. ??‍♀️??‍♂️

Jag är nämligen övertygad om att du liksom jag gillar att klara av saker och få känna dig stolt över dig själv (Vem fasen gör inte det?!) Tänk dig då hur det skulle kännas att få göra flera segrar varje dag. ?Ganska kul och upplyftande inte sant?  För en till sak jag är övertygad om är att allt inte måste vara så jäkla stort och perfekt jämt! För det går lixom inte! Ibland är det vardag, ibland blir selfien ful, ibland kommer träningslusten vara i botten, ibland uteblir träningsresultaten.

Så se till att skapa förutsättningar så att du kan göra flera segrar varje dag?
På så vis kommer det du gör kännas mer meningsfullt, roligare och du kommer må och lyckas bättre med sådant du tar dig för. 

 

Vad har du gjort för seger hittills denna måndag?

Mitt nästan perfekta handstående… 🙂



Uthållig & Stark med Frida

Strävan efter att bli snabbare!

Att springa fort låter som världens mest enkla och självklara grej. Eller hur? Hur svårt kan det vara? Är väl bara att springa fort. Ta i! Eller hur? I mitt huvud springer i alla fall jag väldigt fort. Så när jag i helgen var på Bosön och övade sprint och vart omsprungen av tjugoåringar visste jag inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta. Min världsbild raserade lite, utan att låta allt för dramatisk…

 

Ändå tror jag att jag har en bra självdistans. Att det bara är på kul, att det inte gör något om jag är sämst, viktigast är att vara med osv, osv… Trots att jag VET att jag, DU, ingen bör jämföra sig utan att det handlar om SIN EGEN TRÄNING. SIN EGEN UTVECKLING står jag på startlinjen och är nervös. Nervös för att få en dålig tid. Nervös för att jag inte ska få upp knäna tillräckligt högt och att det syns. Nervös att min armpendling inte är bra. Jag är nervös för att prestera dåligt och rädd för att inte duga.

Bra prestationer föder bra självförtroende. På så vis är träning och sport fantastiskt. Men det går inte alltid att vara bäst. Klumpar du dessutom ihop dig själv med din prestation blir det en ganska jobbig tävling att alltid behöva vinna.  Din självkänsla och ditt självförtroende kommer dessutom få åka en ganska skakig berg -och dalbana.  Så vad händer med mig när de unga friidrottstjejerna bara svischar förbi?  Jag kan inte sticka under stolen med att det känns. Ett sting av otillräcklighet.  Känslan skulle vilja grotta in sig i mig, gnaga sig fast vid benmärgen och bara växa sig stor och stark. Men istället försöker jag ägna mig åt  hjärngympa, så kallad mental träning, och jag fokuserar på hur fort jag sprang veckan innan. Konstaterar att JAG hade gjort en förbättring sedan förra veckan och det var ju faktiskt ganska roligt. Så jag gjorde mitt yttersta för att anamma den tanken istället!

Nedan ser du mig göra frivändningar och så kallad motståndslöpning.  Strävan efter att bli snabbare!