Tagg

mental träning

Träning. Uthållig & Stark med Frida

Gör ingenting och bli kreativ!

Jag har haft en ganska intensiv period med möten, PT kunder, auditions, plugg och efter tre dagar i skolbänken var jag såå glad när jag vaknade i morse och insåg att jag har planerat in FRI TID. Ja, jag särskriver med flit eftersom jag tycker det är skillnad på fri tid och fritid. Ordet fritid förknippar i alla fall jag med aktiviteter.
Få göra ingenting och ha tid för att fundera har jag insett är jätteviktigt för mig för att jag ska må bra och kunna vara kreativ. Om jag har stressat för mycket och inte haft tid att tänka eller känna efter börjar det oftast med att jag glömmer var jag lagt plånboken, mobilen, nycklarna. Ignorerar jag dom signalerna för länge blir min hjärna seg som tuggummi och mina känslor svallar över.

Dessutom kan jag känna mig väldigt lat och oföretagsam om jag inte gör något så om jag planerar in att jag ska HA fri tid så känns det som att jag gör någonting…utan att jag gör något… ! Hänger du med?
Ett bra sätt att lura mig själv till återhämtning med gott samvete i och med att jag får sätta ett litet “genomfört-kryss”  i min TO-DO lista!

 

Kan starkt rekommendera att planera in fri tid för dig som är ambitiös (vilket dom flesta av oss är) och som ogillar att känna dig lat. Själv tycker jag om att vara utomhus (gärna med hundarna) ligga och filosofera på vardagsrumsgolvet på en yogamatta, fika med en kompis, läsa en bok eller lyssna på någon bra podd.

Vad gör du helst på din fria tid när du inte jobbar eller tränar?
Och har du någon bra podd att rekommendera?

 

Fotocred: Anders Johnson
Byxor: Casall
Tröja: BLACC
Jacka:Everest



Krönikor Träning. Uthållig & Stark med Frida

7 Mindfulnessattityder -och att vara i tystnad!

Mindfulness är den medvetenhet som uppstår när vi uppmärksammar något avsiktligen i nuet, som det är och utan att döma (Jon Kabat-Zinn)

I början på förra veckan hade jag tre dagar med Mindfulness i skolan. Utan att överdriva vet jag inte om jag någonsin har känt mig mer lugn och rofylld i hela mitt liv. Jag kunde plötsligt vara i bara nuet. Jag tänkte inte på framtiden, grubblade inte på sådant som hänt, kände inte att jag behövde prestera eller uppnå något. Mina tankar och känslor var där jag fysiskt var.
Maten jag åt smakade mer. Ljuden jag hörde hördes mer. Allt blev mer beroende på vart jag riktade mitt fokus.
Det var som att lager på lager skalades bort på mig och jag insåg hur sällan jag är helt närvarande. Och vilken stor skillnad det gör!

De 7 Mindfulnessattityderna:

•  Icke dömande
•  Tålamod
•  Nybörjarsinne/Beginners mind
•  Tillit
•  Icke strävan
•  Acceptans
•  Släppa taget/låta vara/let go

Vilken attityd skulle du behöva träna på?

 

Själv väljer jag acceptans.
Ibland möter vi situationer vi inte kan påverka och då är det bästa att acceptera att det är som det är. Jag säger inte att det är lätt men jag har lärt mig att det går att träna upp. Hängde du med på hur jag menar? Att du kan träna upp DIN förmåga att acceptera att situationen är som den är. Varför?
Jo, genom att du medvetet beslutar att inte försöka få kontroll över omständigheterna och acceptera situationen precis som den är gör att du kan bevara en känsla av värdighet och kontroll. Istället för att trötta ut dig själv, bli nedstämd och känna dig hjälplös i ditt försök att lösa ett olösligt problem. Om du lägger kraft på sådant du kan göra något åt ökar ditt inflytande i livet!

 

Att vara i tystnad
På tredje dagen fick vi testa på att vara i tystnad i några timmar. Till en början kändes det ganska enkelt eftersom vi gjorde olika övningar som vår lärare guidade oss i. Värre blev det när vi hade lite fika med kaffe och smörgås. Herregud, vad det lät när alla åt! Kändes även ganska ovant att vistas i en grupp utan att få prata, uttrycka sig, kommunicera. Givetvis skulle vi inte heller använda våra telefoner eller skriva.  Så länge jag höll på med något göromål tyckte jag att det kändes helt okej att vara i tystnad. Avslappnande och ganska skönt. Efter ännu fler övningar blev det dags för lunch. Vid lunchen höll jag näsan på att krevera i mig själv då det pågick en annan utbildning parallellt, som INTE, var i tystnad!
Väldigt jobbigt att höra människor prata högt och stoja och stimma utan att kunna be dem att sänka ljudvolymen lite.
När vi väl fick börja prata kändes det som en befrielse!

Har du någonsin varit i tystnad?
Är du medvetet närvarande?
Dela gärna med dig.

Jag får allt erkänna att jag blivit lite nyfiken på det här med att vara i tystnad och skulle gärna vilja testa på att vara det lite längre!
Och då med förutsättningarna att alla är tysta!



Krönikor Uthållig & Stark med Frida

Så kan du hjälpa ditt barn -och dig själv, att gilla sin kropp!

 

Tack för all respons jag fick på mitt förra blogginlägg om –att vi ska sluta kommentera andras kroppar.
Jag hoppas att inlägget kanske fick någon att tänka efter innan hen bara vräker ur sig hursomhelst. Fortsättningsvis.
Jag tror att en anledning till att många reagerade på inlägget är för att (alldeles för) många känner igen sig, på det ena eller andra sättet.

Bloggerskan Karina Rahm skrev att hon försöker att inte kommentera sin dotters utseende, “även om det är svårt för att hon är så söt!”  En kollega skrev att hon som 13-åring blev satt på diet av sin styvmamma, för att hon inte var lika smal som alla andra… Sierra De Goldsmith, dietist, yogalärare, psykologistudent och skriver artiklar för styrkelabbet, skrev att hon kände igen sig alldeles för väl, tyvärr.
Och dagen efter att jag skrev inlägget såg jag på Petra Månström, journalisten, löperskan som driver Maratonpodden att hon på hennes Instagram hade Petra fått ett meddelande med texten.
“Såg dig på gymmet, bra jobbat -men visst har du gått upp i vikt? Du ser rätt mycket större ut nu än tidigare”

Seriöst. Wtf!? Det är INTE OKEJ och jag blir så upprörd på ett sådant korkat beteende!
Likaså Petra, jag citerar;
“**********
Fattade ingenting. Det första som kom över mig var obehag kring att någon spanar in mig i smyg när jag tränar. Det andra var en ilska över att någon annan oombeddtar sig friheten fälla såna kommentarer om mitt utseende.

*
Som frisk fd ätstörd är sånt här bland de värsta som finns. Jag har tack och lov verktygen som jag vet fungerar när hjärnspökena slår till. Men blir förbannad över de där små kornen av osäkerhet som ändå ligger där och pyr.
*
Men nej, jag tänker inte sluta träna styrka. Och nej, att vara smal är inte mitt stora mål i livet. Om nu någon trodde något annat. “
***********

Återigen, kan vi vara överens om att det inte är okej att fälla kommentarer om någon annans utseende! Oavsett live eller via sociala medier! Det är just den typen av kommenterar som kan trigga ångest, ätstörningar, låg självkänsla, att någon tappar tillit till andra människor osv. Av en slump såg jag ett fantastiskt litet klipp  hur vi kan hjälpa våra barn att gilla sina kroppar. Och när jag såg det tänkte jag -Wow! Det här är just vad det handlar om och också gäller oss vuxna. “Acceptera din egen kropp och andras!”
För hade alla kunnat acceptera hur andra såg ut hade ingen behövt värderas eller kommenteras. Eller hur?
Se gärna filmklippet och berätta om du håller med mig eller ej. 

 

Nedan gjorde jag en kort sammanfattning av klippet;

  1. Var medveten och börja tidigt med att motverka, hjälp barnen att navigera bland alla budskap om att utseende är viktig.
  2. Lär barn att acceptera sin egen kropp och andras.
  3. Prata inte nedsättande om din eller andras kroppar!
  4. Kommentera inte din kropp och prata inte negativt om den.
  5. Självklart får man säga till sina barn att de är fina men balansera med komplimanger för annat också.
  6. Prata inte om mat som bra eller dåligt och undvik att värdera maten som nyttig eller onyttig.

Så kan du hjälpa ditt barn att gilla sin kropp

Studier har visat att barn är medvetna om hur den ideala kroppen ser ut redan när de är i förskoleåldern. Därför är det viktigt att hjälpa barnet att navigera bland alla budskap om att utseendet är viktigt – redan när de är små.

تم نشره بواسطة ‏‎KIT‎‏ في 17 مايو، 2017



Krönikor Träning. Uthållig & Stark med Frida

Måndagstips på hur du kan må bättre och lyckas i livet!

Ett litet måndagstips ➡️
Tänk dig om allt du gjorde var en seger. I alla fall nästan. Till exempel snöra på sig löpardojjorna och gå ett varv runt huset, gå till gymmet och dricka ett glas vatten och gå hem, sätta sig på en bänk och blunda och bara vara i nuet i fem minuter. Att det vart lax till lunch och inte en hamburgare osv. ??‍♀️??‍♂️

Jag är nämligen övertygad om att du liksom jag gillar att klara av saker och få känna dig stolt över dig själv (Vem fasen gör inte det?!) Tänk dig då hur det skulle kännas att få göra flera segrar varje dag. ?Ganska kul och upplyftande inte sant?  För en till sak jag är övertygad om är att allt inte måste vara så jäkla stort och perfekt jämt! För det går lixom inte! Ibland är det vardag, ibland blir selfien ful, ibland kommer träningslusten vara i botten, ibland uteblir träningsresultaten.

Så se till att skapa förutsättningar så att du kan göra flera segrar varje dag?
På så vis kommer det du gör kännas mer meningsfullt, roligare och du kommer må och lyckas bättre med sådant du tar dig för. 

 

Vad har du gjort för seger hittills denna måndag?

Mitt nästan perfekta handstående… 🙂



Uthållig & Stark med Frida

Strävan efter att bli snabbare!

Att springa fort låter som världens mest enkla och självklara grej. Eller hur? Hur svårt kan det vara? Är väl bara att springa fort. Ta i! Eller hur? I mitt huvud springer i alla fall jag väldigt fort. Så när jag i helgen var på Bosön och övade sprint och vart omsprungen av tjugoåringar visste jag inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta. Min världsbild raserade lite, utan att låta allt för dramatisk…

 

Ändå tror jag att jag har en bra självdistans. Att det bara är på kul, att det inte gör något om jag är sämst, viktigast är att vara med osv, osv… Trots att jag VET att jag, DU, ingen bör jämföra sig utan att det handlar om SIN EGEN TRÄNING. SIN EGEN UTVECKLING står jag på startlinjen och är nervös. Nervös för att få en dålig tid. Nervös för att jag inte ska få upp knäna tillräckligt högt och att det syns. Nervös att min armpendling inte är bra. Jag är nervös för att prestera dåligt och rädd för att inte duga.

Bra prestationer föder bra självförtroende. På så vis är träning och sport fantastiskt. Men det går inte alltid att vara bäst. Klumpar du dessutom ihop dig själv med din prestation blir det en ganska jobbig tävling att alltid behöva vinna.  Din självkänsla och ditt självförtroende kommer dessutom få åka en ganska skakig berg -och dalbana.  Så vad händer med mig när de unga friidrottstjejerna bara svischar förbi?  Jag kan inte sticka under stolen med att det känns. Ett sting av otillräcklighet.  Känslan skulle vilja grotta in sig i mig, gnaga sig fast vid benmärgen och bara växa sig stor och stark. Men istället försöker jag ägna mig åt  hjärngympa, så kallad mental träning, och jag fokuserar på hur fort jag sprang veckan innan. Konstaterar att JAG hade gjort en förbättring sedan förra veckan och det var ju faktiskt ganska roligt. Så jag gjorde mitt yttersta för att anamma den tanken istället!

Nedan ser du mig göra frivändningar och så kallad motståndslöpning.  Strävan efter att bli snabbare!