Nu börjar min resa tillbaka på riktigt!

Nu ha det gått 19 dagar sedan operationen, bandaget är avtaget (vilket var superläskigt och jag svimmade nästan), jag har slutat med värktabletter, har kunnat börja promenera och redan testat att gå till gymmet två gånger.
Lugn och fin. Jag har endast gått på ett löparband vilket var helt fantastiskt! Det kändes så himla skönt att äntligen få ta ett kliv framåt och känna att resan tillbaka börjar på riktigt nu!

Dock vart jag kanske lite väl ivrig och brände av 45min i raskt takt istället för de 15minuter som det står i mina efter-operations-papper vilket resulterade att jag på vägen hem blev alldeles yr och kraftlös. Jätteobehagligt! Andra passet gick jag bara i 20min och avslutade med bål. Sen raka vägen hem och vila. Avslappning är A och O efter en sån operation jag gjort.  Eftersom musklerna varit spända under en så lång tid och blir ännu mer spända efter en operation finns det risk att de orsakar smärta om man inte får musklerna att slappna av.  Jag har haft väldigt ont i nacke, axlar och i båda armarna efter operationen. I högerarmen har det känts som att jag har tennisarmbåge och jag har varken kunnat använda dator eller telefon. Lyfta något är otänkbart.

Vila, värme och no-stress är min melodi och vissa dagar är svårare än andra. Som igår när jag ville gå längre men bara kunde gå i 20min. Det är då jag inser hur lång väg jag har tillbaka och det känns tungt.

Men när jag lite deppigt lunkade ut från gymmet stannade jag för att prata med en PT kollega, Martin McGuiness, som sa att det gått fort för mig. Att han inte trodde att han skulle se mig på gymmet på många, många veckor till.  Hans ord gjorde mig riktigt glad och jag lämnade gymmet med ett leende och en tanke.
Kanske har det ändå gått ganska fort för mig att läka?