7 Mindfulnessattityder -och att vara i tystnad!

Mindfulness är den medvetenhet som uppstår när vi uppmärksammar något avsiktligen i nuet, som det är och utan att döma (Jon Kabat-Zinn)

I början på förra veckan hade jag tre dagar med Mindfulness i skolan. Utan att överdriva vet jag inte om jag någonsin har känt mig mer lugn och rofylld i hela mitt liv. Jag kunde plötsligt vara i bara nuet. Jag tänkte inte på framtiden, grubblade inte på sådant som hänt, kände inte att jag behövde prestera eller uppnå något. Mina tankar och känslor var där jag fysiskt var.
Maten jag åt smakade mer. Ljuden jag hörde hördes mer. Allt blev mer beroende på vart jag riktade mitt fokus.
Det var som att lager på lager skalades bort på mig och jag insåg hur sällan jag är helt närvarande. Och vilken stor skillnad det gör!

De 7 Mindfulnessattityderna:

•  Icke dömande
•  Tålamod
•  Nybörjarsinne/Beginners mind
•  Tillit
•  Icke strävan
•  Acceptans
•  Släppa taget/låta vara/let go

Vilken attityd skulle du behöva träna på?

Själv väljer jag acceptans.
Ibland möter vi situationer vi inte kan påverka och då är det bästa att acceptera att det är som det är. Jag säger inte att det är lätt men jag har lärt mig att det går att träna upp. Hängde du med på hur jag menar? Att du kan träna upp DIN förmåga att acceptera att situationen är som den är. Varför?
Jo, genom att du medvetet beslutar att inte försöka få kontroll över omständigheterna och acceptera situationen precis som den är gör att du kan bevara en känsla av värdighet och kontroll. Istället för att trötta ut dig själv, bli nedstämd och känna dig hjälplös i ditt försök att lösa ett olösligt problem. Om du lägger kraft på sådant du kan göra något åt ökar ditt inflytande i livet!

Att vara i tystnad
På tredje dagen fick vi testa på att vara i tystnad i några timmar. Till en början kändes det ganska enkelt eftersom vi gjorde olika övningar som vår lärare guidade oss i. Värre blev det när vi hade lite fika med kaffe och smörgås. Herregud, vad det lät när alla åt! Kändes även ganska ovant att vistas i en grupp utan att få prata, uttrycka sig, kommunicera. Givetvis skulle vi inte heller använda våra telefoner eller skriva.  Så länge jag höll på med något göromål tyckte jag att det kändes helt okej att vara i tystnad. Avslappnande och ganska skönt. Efter ännu fler övningar blev det dags för lunch. Vid lunchen höll jag näsan på att krevera i mig själv då det pågick en annan utbildning parallellt, som INTE, var i tystnad!
Väldigt jobbigt att höra människor prata högt och stoja och stimma utan att kunna be dem att sänka ljudvolymen lite.
När vi väl fick börja prata kändes det som en befrielse!

Har du någonsin varit i tystnad?
Är du medvetet närvarande?
Dela gärna med dig.

Jag får allt erkänna att jag blivit lite nyfiken på det här med att vara i tystnad och skulle gärna vilja testa på att vara det lite längre!
Och då med förutsättningarna att alla är tysta!