Jobbig diagnos som kommer förändra mitt liv och jag i tårar.
Att ha en kropp som ska klara av vad som helst när som helst, är lite som ett motto för mig! Om du skulle väcka mig mitt i natten och säga ”Vakna Frida, nu ska du köra Vasaloppet” eller ”Frida vi ska ställa upp i en crossfittävling och sen springa ett maraton efteråt.” Så skulle jag fixa det. Eller köra ett hinderbanelopp, åka till Thailand på ett träningsläger för thaiboxning i en vecka. För tusan jag har utbildad mig till stuntkvinna och ska kunna klara av olika typer av fall!
Jag ska fasen kunna klara av vad som helst när som helst. Det sky is the limit!
Just därför är fredagens diagnos hos neurologen extra jobbig och en stor sorg för mig. Jag tar det från början…
För ca 3 år sedan ramlade jag av en häst och skadade mig och trots att jag haft en jobbig resa med att komma tillbaka och min träning mest har bestått av rehab de senaste 2,5åren har jag hela tiden trott att jag ska bli helt återställd och sett fram emot allt kul jag ska kunna göra då! Crossfit, lära mig att göra en volt, Ironman, Boxas och massa annat kul…
Tyvärr kommer jag inte bli återställd utan jag har fått en kronisk muskelinflammation på hela högersidan som gör att den lätt blir överbelastad vilket resulterar i smärta och att handen och foten till sist slutar att fungera. Typ som en whiplash fast från nacken ner till foten. Det har inte funnits att alla mina problem skulle kunna vara något bestående utan jag har verkligen trott att om jag bara kämpar på med rehab och så vidare kommer det till sist gå över av sig självt. Att det bara har varit någon diskbuktning eller liknande men tyvärr. Min sorg är bottenlös… och min hand är för tillfället bordomnad….
Det känns jobbigt, orättvist och ledsamt! Vem tusan är jag om jag inte längre får lyfta tunga saker och kalla mig för stark? Vem är jag när jag inte längre kan slå nya rekord i marklyft eller bänkpress? Vem är jag om jag inte längre kommer kunna ha mina bulliga muskler som skvallrar om att jag styrketränar? För just det var det jag specifikt skulle undvika…
Jag kommer givetvis kämpa för att bli så bra jag bara kan med det här nya förutsättningarna inget löser sig av att lägga sig platt fall och ge upp men just nu känns det för jävligt!
Tack så otroligt mycket alla ni som hört av er med kärlek och glada tillrop. Det betyder verkligen massvis
Massa massa kärlek tillbaka!
Hej! Du har ett starkt psyke och en stark kropp, du kanske får sänka kraven lite och jag förstår att det känns tufft och jobbigt, men jag är övertygad om att du når de mål du sätter efter dina nya förutsättningar! Det låter säkert äppelkäckt, men något nytt och bra kan komma ut av det här! Det gäller bara att vara öppen för nya saker och det känns som att du är det! Kanske hittar du en ny hobby, vem vet?! Vi träffades på Fridhem 2014, pratade med dig om hur det är att vara PT eftersom jag själv skulle utbikda mig till det! Ta hand om dig och fortsätt kämpa! ????❤️
Tack Petra för dina fina ord1 Och ja, du har rätt blir en ny resa att ta sig an hur äppelkäckt det än låter. 🙂 HUr går det med dina PT planer? Hoppat på någon utbildning än? 🙂 Kram och tack igen för dina ord!! 🙂