Nedrans löparmage!
Jag gjorde nästan i brallan i lördags! Det är tyvärr sant. Jag tar det från början
Det var en helt perfekt kväll för att springa det en mil långa Midnattsloppet. Dock saknade jag de självlysande tröjorna som jag sett andra år men men. Starten gick och jag fullkomligt flög fram! Mina ben kändes starkare än någonsin och min astma var under kontroll. Idag var dagen jag skulle springa min snabbaste mil! Men vid 4,5 kilometer hände det som inte får hända. Löparmagen slog till.
Försökte springa så mycket det bara gick men insåg att om jag inte tog det lugnt skulle snart en olycka inträffa. Mina steg blev allt kortare och det inte är inte särskilt lätt att springa utan armpendling. För att få magen att skaka mindre höll jag instinktivt båda händerna på magen. Det hjälpt ingenting och till sist hade jag inget annat val än att gå. Knappt det hjälpte och lite desperat började jag spana efter Baja Major. Om jag säger såhär.. om jag släppt lite väder i hopp om att lätta på trycket vet jag inte vad som hade kommit…
De tog mig precis en timma att ta mig i mål och det är nu andra gången jag drabbas av löparmage. Sist var också under ett kvällslopp så jag drar slutsatsen att min mage inte gillar att springa efter 21.
Tack Vitamin Well för startplatsen och starkt jobbat Szofia!!
I november förra året sprang jag Tunnelrun och då inträffande min första LM (löparmage) Tryck på den texten nedan för att läsa krönikan.
Har du någonsin drabbats av löparmage? Vad gör du för att undvika det? Jag har i alla fall lärt mig min läxa och det är att se till att ha en tom mage!
