En tuff utmaning! Cykelvasan.

Efter svett, slit, en vurpa, massa energidryck och 9,4mil var jag i mål! Första gången jag satt på en Mountainbike och min första Cykelvasa!

Det var väldigt mycket tuffare än jag trodde att det skulle vara och de sista fyra milen kämpade jag så till den milda grad att jag periodvis nästan var gråtfärdig och det enda som drev mig framåt var “att desto fortare jag cyklar desto fortare är det över”. Det gjorde ont och jag kan inte påstå att det var en särskilt skön, roligt eller ens njutningsfull cykling! Visst, miljön vädret, jättefint men jag ville bara att det skulle ta slut!

Jag svor åt mig själv att jag inte var bättre, starkare, snabbare ibland funkade det och jag blev så arg på mig själv att jag fick ny energi och trampade mig uppför backarna som ingenting. “Jag är banne mig stark!” kunde jag berömma mig själv men så blev jag förbi cyklad och min ilska och kraft byttes mot frustration och uppgivenhet “klen du är Frida”. 4.timmar och 55minuter efter start var jag i mål. Inte jättenöjd över tiden. Kändes som att jag cyklade på snabbare och förtjänade en bättre tid men klockor ljuger sällan.

Cykelvasan var verkligen en utmaning och såhär två dagar senare är jag taggad för revansch! (det var jag långt ifrån när jag kom i mål) Göra det bättre och snabbare till nästa år!