Lyftläger i Halmstad
Ungefär 6 ton har jag lyft på tre dagar och det är bara så roligt! Inte hela tiden. Absolut inte!
Ibland vill jag bara lägga ner. Skrika och åka raka vägen hem, lägga mig på soffan, inte prata med någon och äta godis i en vecka! Så jobbigt kan tyngdlyftning vara. Inte för kroppen utan för huvudet. Det är så många saker som behöver stämma som så enkelt kan gå fel. Det gäller till exempel att vara 100% fokuserad. Personligen får jag kämpa med mitt fokus. (Är många saker jag behöver jobba med) har lätt för att bli ofokuserad och börja tänka på annat. Vad jag ska äta, va snygga tights någon har, börjar lyssna när andra pratar osv.
Det är andra året som jag är med på Stick Ut´s Lyftarläger i Halmstad som Anders och Lïsette anordnar. Tre dagar, sex träningspass, tränare som analyserar och ger en feedback. Att åka på läger är ett väldigt bra sätt att pusha sig utanför sin komfortzon, få ny inspiration, nya verktyg i sin träning och få ett kvitto på sin utveckling från tidigare år (förutsatt att pappren från förra året är sparade)
Att bara få vistas i Eleikos lokaler i Halmstad är inspirerande i sig. Ljusa fräscha lokaler med 7 rymliga lyftarpodier och massa vikter. Asså massa små vikter så det går att göra mini ökningar. Känns alltid skönt att lägga på lite mer på stången men på de flesta gym är det vanligast att den minsta ökningen som går att göra är 3kg, vilket kan vara en alldeles för stor ökning ibland!
Släpp Kontrollen
I tyngdlyftning krävs kontroll men också lika stor del att släppa kontrollen. Att våga ta i. Våga ha Power! För att jag själv skulle tagga på och inte lyfta så lojt. Har nämligen en tendens att bara lyfta. Inte ta i så att stången faktiskt flyger. Så för att väcka mig själv och mitt nervsystem klampar jag ljudligt 2-4 gånger i marken precis innan jag greppar stången och lyfter. Testa! Det funkar! Mina lyft blev dubbelt så bra! Det är en konst att skäppa kontrollen, jag vill nog påstå att det faktiskt är lättare att vara kontrollerad än att släppa kontrollen.
En dag var min tajming lite dålig vilket resulterade i en 
bula i pannan. Försökte häva bulan med is men påminner fortfarande om en enhörning.
Vuxenproblematik
Alla som lyfte var väldigt duktiga och stämningen var oftast på topp men så ibland svors det och man fick akta tårna för att det slängdes stänger i frustration. Jag vill egentligen inte låta fördomsfull men vi var lika många tjejer och killar på lägret (trodde du inte va?) men de som svor och slängde stänger va tjejerna. Tänker särskilt på en tjej som lyfte så himla fint men för henne dög det inte och hon blev allt tystare och tystare och mer introvert och besviken. Jag kan själv känna igen mig i det där och vi tjejer har en förmåga att ställa väldigt höga krav på oss själva så att vi glömmer bort att ha kul! Vissa säger att det är bra med höga krav men jag håller inte riktigt med. Risken att kravet är så högt att motivationen försvinner är för stor. Inställningen “Inget annat än perfekt duger!” funkar inte. Du hör ju själv, det är orimligt och kommer på sikt suga musten ur dig.
